Tillkännagifwande. (Fors. från N:o 2.) Sjelfwa saken har wäl icke warit widrörd; men öfwer sättet klagas desto mera. Fag war, hette det, icke berättigad att utgifwa en annans skrift; jag hade brukt den wanliga feden, att hwad man olofligen åtkommer, öfwerföra till Danmars. Jag will icke att mina här framkastade anmärkningar skola anses som swaromål på hwad i Danska Stilderiet, i Hel fingborg8sPoften och flera Tidningar blifwit emot mig anfördt. Men jag will blott på förs hand nämna, att alla mot mig gjorda insinuationer äro anticipationswis wederlagda, då jag I Dedikationen till H. K. H. Kronprinfen af Swerige, bade följande uttryck: Fag tog detta Tal ide ur författarens gömmor, utan ur sicifwa Nationens före, nästan fom Maepherson tog Sssians fånaer. Jag bör äfwen tillägga, att jag war Talets åhörare; wäl har jag icke det minne fom jag hade före min nerffeber 1807, att jag fan utantill hwad jag en gång hört efter läst. Men likwäl bör jag tillkännagifwa, att, om Hammarsköld är efter Tegners uttryck en Celegraf, få år jag en Takygraf. Oc då både i England och Frankrike snällskrifware genast I pennan uppfatta och låta trycka hwad i Parlamentet och de Deputerades Kammare munteligen ventileras, så kan ingen lagligen bestrida mig hwarken rättigheten eller förmågan att wara Tas kygraf, och att hafwa följt Tegnårs ord med min blyertspenna, helst jag har för afsigt att tåfs la om det premium på 500 R:eIr Banko, fom är utlofwadt för den snabbaste snällskrifware mid nästa Riksdig. — Slutligen bör man få mocket mindre förmoda, att jag wågat kritisera D:r Tegner af hat som det just skett af aktning för dess stora förtjenster. — Ty om han icke hade warit så stor författare, skulle jag ej ansett löna mödan att granska hans åsigter. Jag wågar till och med nämna, att, om denne store författares wilkor tilläto det, wille jag ds mjukligen föreflå, att ban inlöste hela upplagan, då wi skulle dela christeligt hälften om Hälften, efter wåra tankar så fredligt bo tillsammans under ett omslag, och länge nog irrat omkring i fremmande land. Men som en sådan förlikningsakt står ej att hoppas, tillbjuder jag hwilken Bokhandlare i Swerige, som det åstundar, att få inlösa upplagan af Tusende exemplar emoc wilker, hwarom kan örefwexlas med Helfingborg, Qwistofta. D. Munck af Rosenschöld,