de förhållas. Hwad Herr Tullförwaltaren von Feilitzen uti fin wittnes berättelse anfört fom skulle gifwa styrka åt mine motparters påstående det jag under besla gs anspråk anhållit lasset, eller Tullförwaltare von Feilitzen genast wid fin ankomst fann warorne mwara af tilås ten egenskap och til mig yttrade: Smwad bar Ri nu giort, det war ganska ida, hwilket jag och då medgaf med ledsnad öfwer händelsen; få, och då jag ännu ej hunnit relatera förloppet för Herr Tullförwaltaren, år det wäl möjligr, att han förmodade mig under beslagsanspråt anhåslit lasset, oh derföre tid mig hade ofwananförda yttrande, hwarföre jag naturligtwis börs de känna någon ledsnad, ehuru jag ännu ide wisste hwaruti jag felat. Min brottflighet består uti hwad jag kunnat finna deruli, att jag ej til d Aubigne afs förde lasset, tv om jag det gjordt tärer ingen talan emot mig blifwit ansläld för mitt fredliga samtal med forbonden. Motiwerna för mitt förhållande har jag haft åran ofwanföre i diupas ste ödmjukbet anföra, och jag hoppas det Höglosl. Kongl. Collegium täcktes högrättwisligen ins fe, aft denna min brottslighet ej är af den swåra beskaffenhet, fom man gerna will finna. Men det war ett önskadt tillfälle att med advotatorisk tillhjjelp funna antafta en Tullbetjent ich söka bringa bonom på fall, oh Herr ddubignes Advocat har oc omsorgsfullt fammanles tat alla möjligtwis tillämpliga . J i Kongl. Maj:ts nådiga Förordning emot oloflig införsel eller utförsel af waror af den 23 Junii detta år, för att bereda en beftraffning, fom wore tillräcklig att näpsa mig och warna andra, Mig synes det, att Herr dÄnbigne genast bort finna, aft hang forbonde, fom sprang bort och lemnade mig allena wid lasset, war ensam orsaken till hwad som sedermera hände; honom hade Herr dFHubigne bort tilltala om stanna I förbindelse hos mig, fom tog wård om hans waror, och dertill skatta fig lycklig att de endast bestodof af lofgifwit gods. Eller war bela händelsen kanske förut beräknad? Det är icke owanligt här på orten, att man gör allt för att komma en obestucken Tullbetjent på fall; sätten åre mångahanda och försöken ej sällsynte. Jag har nu i djupaste ödmjökdet framstält sannfärdiga förloppet af den händelse hmwars före sag blifwit dömd att mifta tjensl samt godtgöra mine motparter deras lidande; oh förs säfrad om ett rättwist bedömande af saken, öfwerlemnar jag densamma till Höglofl. Kongl. Collegium med ödmjukaste anhållan det SjösTuls-Råttens Utslag till alla delar ogillas, och sag från allt answar rättwisligen frikännes. Helsingborg den 9 October 1825. — D. Lundeberg, Löjtn, och Extra uppsyningsman. rs VV 2 2