Skriftwexlingar rörande Lunds Akademi. (Fortsättning från N:o 102.) Det är sannt, i fall de tänkt som Jnsändaren, att det är likgiltigt hwad plats GSmwens skarne intaga i Europas literatur, och att Sweriges högre läroanstalter endast böra wara mes kaniska skolor för embetsmannabildning, så hade de ej behöft göra sig mycket beswär med denna fråga. De hade blott bort reservera sig för sina egna personer, och sedan lemna wetenffapers nas framgång i Swerige åt sitt öde, liknöjda om ån mekanismens barbari fritt får inrymme i alla winklar af staten. Men om de höjde sig litet öfwer Jnsändarens åsigt, om de kände inom sig, att det hufwudsakligen war deras åliggande, att ex officio föra wetenskapernas tas lan, så kunde de ej ett ögonblick tweka, att fritt yttra sin öfwertygelse, om den än stötte emot nya åsigter eller gamla fördomar, od att, med samma intresse fom Jnsändaren skulle förfmwas ra sin enskilta egendom, förswara den stigande odlingens rätt. Ännu hastigare öfwerfara wi Jnsändarens fromma önskan, att alla de uppsatser, som i wissa tidningar influtit rörande Lunds Akademi, NB. hans egen undantagen, måtte på Lunds torg af bödlen brännas. Denna önskan år få katholsk, att den werkligen står I nåra fammans hang med Jnsändarens öfriga åsigter, och wäcker aldeles icke wår förundran. Hwar och en annan wet likwäl, att, ehuru äfwen den oförtjenta smädelsen sårar, dessa får dock ide äro djiu: pa; de läkas sart genom det allmänna omdömets skyddande rättwisa och det egna omdömets förakt. Men det förtjenta klandret deremot år den högre domaremakt, fom tager wid hwares den materiekla slutar, och som återställer jemnwigten emellan yttre och inre rätt. Man låter derföre klandret träffa den, fom måssjligtwis känner fig sjelf deraf träffad, och bränner de smädande bladet, för att dermed tända sin pipa. Näst Lärarnes owänliga förhållande till hwarandra utgör Akademikassans ofta omskriknobestånd, den egentliga ledtråden för Jnsändarens wisande tankegång. Det bör emedlertid, om icke för honom, åtminstone för Allmänheten wara en tröstande upplysning, att den befarad bankrutten ännu år långt borta, od) att efter nu fulländadt bokslut för år 1824, Afademien kassa wid detta års utgång uppsick til något öfwer 70,000 Ridlr, och således 20,000 Mer Är den fond, hwarpå 1807 års flat beräknades, och 8,000 R:dlr mer än kassan — (Fortsätces. Utdrag af waret på det i Helfingborgs-Poften N:o 101 införda bref. (Jnsändt.