Horde de (wertemot den gamla lika ofta origtiga som rigtiga moxim, att de tigande samtycka) anses såsom willrådiga, hwilka icke tilltott fig att hwarken jakande eller nekande yttra fig e). J fås dant fall borde, om de jakande rösterna funnos wara alltför få emot de nekande, eller båda alltför få emot antalet som bort votera, saken för den gången helt och bållet förfalla, hwilket wore långt bättre, än att anse den af ett ringa antal bifallen och dermed tro att den wore äfwen of de ide vos terande antagen, Ty man äfwentyrar ingenting få mycket, fom att genom förhastade beslut ådraga sig olägenheter, dem man för sent, måhända aldrig, kan afhjelpa 3 och sällan finner man, att få myden skada flett om man dröjt att afskaffa gamla, om ån med något missbruk förenade ordningar och stadgar, fom att utan mogen öfwerläggning införa nyheter, hwilkas möjliga följder til det bättre eller sämre, man ej förr än efteråt inser. De, fom ide yttra fig hwarken för eler emot, gifwa ders med tyst tillkänna, antingen att saken är dem likgilltig, eller ej nog intresserar dem, eller ej till sin Uptta eller skada är dem nog tydlig. J båda fallen fordrar försigtigheten och en skyldig aktning för äfwen den ringaste medborgares fria y:trande rått, att icke genom öfwerrumplina söka framgång åfs wen åt en i fig sjelf god sak utan efterhand bereda tänkesätten till en mognad öfwertygelse, och får medelst bana wäg åt sanningen, fom med långsamma men desto säkrare steg hndå su fkuss. ortsättes.) e) Romarne hade i brottmål en term hwarigenom den, fom trodde fig böra hwarken fria eler fålla, tjlåts yttra fin willrådighet. Han sadr: Non liquet. (Saken år mig ej tpdlig). —— ——— — — — Jnpasserade Resande: D. or Dec., Swenske Handlanden F. Fornander, Toske Handlanden G. Eklund med Fru oh S ÖU -UÅ Wåndotätoen F. Börnander, — — — — —