— Tankar om sättet att utröna allmänna wiljan wid öfwerläggningar om gemenfams ma Samhällsangelägenheter. (Forts. från N:o 99.) Wanligtwis plågar wid samlingar å allmän Rådsluga, och flera sådana stora sammankomster, saken afgöras genom acklamation, genom bögljudka rop of ja eler Ne j Detta fått år une derkasta dt få många missbruk och felaktigheter, att det aldrig borde få begagnad, Mången wälsinnad bindras cerigenom att yttra fin tanka, då han, ware fig af owana att tala i flora folksamlingar, och ett flags rädsla att ensam wåga fig fram med fitt andragande, bellre döljer fin mening än blotts släner fig, enär ban kanhända ej blir understödd af de öfrige, bwilka ännu mera försagde eller ock liknöjde, lemna honom i sticket. En annan med mera mod att yttra fig tillbakahålles af farhågan att siöta fig med de maftägande på stället, att oblidt bedsmmss såsom oroligt hufwud, foliförledare, mys ierimakare o. s. w. Dessa betänkligheter borde wisserligen ej finna inrymme hos fria Medborgare, samlade att öfwerlägga och besluta i frågor of allmänt intresse t. e. nya onera och afgister m. m.; men erfarenheten wifar likwål, att förhålandet ofta är sådant fom nyss anföris od då härtill fonis mer att jomiiga, obekymrade om meddröders fördel eller skada endast de för egen del tunna berga