ra sandkorn. Men Dalins werk är den skyhöga klippa, som bar sin rot i det fördolda, men som Hercules lösryckte och kastade för fötterna på det slägte, som högmododes öfwer genljuden, när det hamrade derpå, och kunde stjäla några splittrade skärfwor. Skada att Dalin ej nog kände och wärderade wigten af sin kallelse. OM ide mindre fas da är det, att Professor Sjöborg ej rätt kunnat bruka sitt förträffliga hufwud, emedan han ej rätt kunnat bruka sina ögon. Sir Walther Scott, Baron de la Motte Fouche och Anders Otto Lindfors i samma Pantheon! hwilket triumwirat! Dock Säsar, Pompejus oh — Crassus woro också triumwis rer. Har Walther Scott bearbetat Scottlands Fornkunskap annorlunda än den i wår gamla Possi oh Historia wäl bewandrade Tegnr bearbetat Eddaläran och Nordiska minnen I fin sköna Frithiofs Saga? År Tegner då ite den lärdaste of alla Skalder, oc den störste Skald af alla Lärda? Men en Mollbeck, fom i sin Swenska Resebeskrifning, få skymfat Swenska Nas tionen, år Professor Lindfors förtrogne och har sannolikt beredt ett rum åt bemälte Professor, för att ej ibland de Etthundrade tjugenio wara Unik. Denne Mollbeck, som är Bibliothekarie wid Kongl. Bibliotheket, erhöll för ett par år sedan ett Kongl. Stipendium, för att bese de stora Bibliotheken i Jtallen. Han besåg dem; och utgaf fin Resebeskrifning; dock mera om wägar och situationer, än om böcker. Då Heiberg i en Parisisk Tidning recenserade boken, gjorde han den anmärkning, att Läsaren blott fit underrättelse om sköna floder, målningar od pittoreska belägenheter, hwarom man kunde läsa I wäl hundrade böcker, men deremot fanns ingenting om Bibliothekerna att hämta. Men tillägger Hejberg, snart består tilläfwentyrs Danska Regeringen en ÄArtist ett Resestipendlum; och då fan den literära werlden Hoppas, ats bon skau af artisten blifwa underrättad om de herrliga literära skatter, fom ligga nästan åns nu ofända och begrafna i de flora Bibliothekerna I Rom, Milano och iFtorentå. Hwilken grunn: dad nedslående satir, få framt man ej får tillempa om Mollbeck, hwad Tegner skrifwlt om Hammarsköld, att om Achilles blott kunnat såras I foten, få har Mollbeck hwarken kunnat fås ras i eller med foten, långt mindre med pennan, wore den ock tillskuren af en Hejberg, Bagger fen eller Tegner. A Hwarföre går Literatur och Niken under? För hwad annan orsak, än att Regerinsar och Mäcenater ej rätteligen förstå, hwilka karlar fom duga att uppmuntra od belöna? Hwil ken sällsam kontrast, att en Hejberg, Baggesen och Malte Conrad Bruun äro landsflyktige, dock icke fom Ovidlus Naso från gamla werldens hufwudstad tid Norden, utan från Norden til nya werldens hufwudsiad. Då deremet en Mollbeck gör utrikek resor öfwer halfwa Europa vå Statens bekosinad! Och om ej denna sällsamhet wore oförliknella, kunde man gerna på fams ma gång nämna, att icke Läromästaren, Riksantiquarien Sjöborg, utan blott dess kärjunge uppiages i samfundet för Nordisk Oldkyndighet. OM om Walther Scott och de ta Motte Fouche äro på fitt ställe, antingen hade då Tegner eller Lndfors bort blifwa tredje man? Som slutligen Öelenschläger troligen år upptagen i förbundet, dereft ej anomalien är autför stor, hwarföre glömde man den snillrike Oelenscblägers twillingstjerna? 2— — ———— W oo ÅA dd Am so so Rs BT—h— 666