I Anekdot. En rik förragtare i Jrland war beskolad för art hafwa ongripit en ung flickas dra, Hen bade lällt föra dans uppförande formligen til Yrotokolls, och då bon ännu en gång blef tilsrågad af Doma rarna, förblef hon mid fin utsago, men förklarade tikika att bon hatade förpaktaren prufligt. Forpaftas ren, fom på fin sida erkände fina synder, våftod emedlertid, att han från bennes sida ite hade märkt någon owilja och att hon swärtom bade kallat honom: min kära Hang men hon försåkrade att bon aldrig talt få kärligt. Ofwer:Sberifen före flog äktenskap — mår förpaktare wer också nöjd dermed; men flickan förklarade att bon för all werldens guld icke wille gifta fig med den elake mannen. Nu, fas de föpaktarens advocat, få mil man ide ålägga honom widare firoff. Ife widare firaf 2 ropade Miss, cke? nå wål, få Mil jag gifta mig med bonom!? Man inn lätt föreställa fig, att åhörarne uta