4 ?Y HJIVVER — OSV VE YT —C—424408 -—4 GACAUL 41111UT-U1 mI1n, VILTL!? fa förråda många särskilta författare, få lemnas likmwäl derstädes upplysningar och winfar, hwilka en wis Regering aldrig föraktar, i en tid, då Lärowerken förestär en såsom nödwändig ansedd Reform; ty eljest hade aldrig någon UppfoftringåCommite bjifwit inrättad, om än ec rafimersOrdensgillet skulle hafwa ansett den aldeles öfwerflödig. Och skulle de Akademiska Skriftwexiingarne icke innehålla mer ån en enda nyttig wink och anmärkning, fan den möjlis gen bereda långt större nytta åt den Swenska Rationen, ån fom fan anses öfwerwägd af den smädenatur, hwarmed förtryckare, frihetens och upplysningens fiender wilja benämna:den oförskräckta sanning, fom för Satirens gissel i fin hand, emedan den ide bår Rättwisans wärd. Slutligen får Jnsändaren tillägga, att, ehuru han icke kunnat få fe Stotholms-Poften, fom ej bålles af någon enda i heta Helfingborgs stad, få har Redaktören dock fått fig flera af skrifter af dessa få kallade Tankar tillstälda än han önskat; men har likwäl ide welat, enligt wedergällningsrätten, fölia författarens röd och efterdöme, att låta dem af Bödlen uppbrännas på Torget utan han har endast welat tillställa ett litet fyrwerkerl i fin kakelugn, den enda aus todafe fom en skrift med slika hufwudlösa tankar förtjenar. Men wi öfwergå till ett annat ämne i största haft. (Forts. från N:o 94 af anmärtningarne rörande Prof. Dahls Arab. Grammatika.) Dicse Dichtungen geben uns einen hinlänglichen Begriff von der hohen Bildung des Stammes der Koraischiten, aus welchem Mahomet selbst entsprang, ihnen aber eine täftre Res ligionshälle äberwarf und jede Ausfidht aufreinere Fortschritte zu verhålen wusste. Der Werth dieser trefflichen Gedichte an Zahl sieben, wird noch dadurch erhöht, dass der grösste Mannigfaltigkeit in ihnen herrscht. Hiervon können wir nicht kärzere und märdigere Rechenschaft geben, als wenn wir ernschaltend hineinlegen, wie der einsichtige Tohnes ihren Chas rakter ausspricht. Amrulkeis Gedicht if weich, froh, glänzend, zierlich, mannigfaltig und ans mutbig. etc, etc, . Men blyges nu ide H:r Granskaren efter att ba läst ett sådant omdöme? Finner han icke sina egna ord wida liderligare och oanständigare än någonsin Amrulkeis med alla hans utswäfningar? ö Dock hwad äro Göthe och Jonet mot en granskare fem till och med warit ÅAmanuens wid Lunds Bibliothek och i denna egenskap börjar sitt granskaretäg. Man wil nu deremot sluta med denna betraktelse, och förbigår gerna det åfmen här framstickande karakteristika i granskningen nemligen fmädelserna, hets man har all anledning att tro, aft nu warande L. L. D. O. Professorn uppoffrar årligen mera af sin obetydliga lön till böckers inköp, än mången HAAA fom med ansenliga löneförmåner förenar priwat förmögenhet, Åtminstone fan man å aft ban af de der Arabiska Grammatikorne, hwarmed man på ett eller annat fått fys ned wilja illuminera den dunkla böstdagen wid Akademien 4), har om ice för illuminationer tidräckligt antal, likwäl nog för att i den wägen kontrodera alla compilationsförsök. Men dere emot huru kan Herr f. d. Amanuensen sluta ifrån utlåningen wid Bibliotheket till de Studes randes behof af böcker? Om t. e. wid Lunds ÄAkademi det blifwit en slags tradition fortplans tad ifrån Student til Student, att på derwarande Bibliothek ide finnes några Arabiska Gran matikor utom Erpenii och Swanborgs, om den förra blott efter Katalogerna, så är det äfwen läit sofrlorseg bwarsöre ide någon Studerande till lån i detta fall anmäler sig. Det år ite före meta pda bedofmet, utan grannlagenheten, fom kålle bonom tillssbaka, och will man dera a hw. berttsgen behöfwer, torde derom säkrare upplysning funna eröållas från annat had ån utiåningslistan. (Fortsättes.) — — )Y Se Stoksssme Mason (A. AA mm — —