m——— vw ——————— Skriftwerxrlingar rörande Lunds Akademi. (Fortsättning från N:o 95.) Tankarnas författare gör i sin ingress allufion på den föga harmoni, som skall äga rum ibland Prof ssorerne i Lund, emot fordna tider, och anser sädant hafwa en skadlig werkan på den nästan åt sig sjelf lemnade ungdomen, fora mera ledes af exempiet än af råd. JAg tror det också: Derföre får man påminna törfatraren, i fall han ej känner det, att nu för tiden lefwa Studenterna stillhet, och hafwa dortlagt fina slagsmål om grassationer, emedan Pros fessorerne wäl kunna hafwa stridiga intressen och nitälska för dem, men de låta dock icke Per sis kerna dansa öfwer bordet i Consistoriirummet, såsom den tiden Colling, Trozelius o Laurell woro Professorer. Jcke heller går det nu till fom fordom, att, når Studenterna skreswo pro ederchlio och pro gradu, skulle några af Gudbarne hafwa en ryfande bål på deras bekostnad, emot det wänskapsfulla åtagandet att författa Chriorna. Jag will medge, att Peruferna ide dansade oftare, än bålarna rykte; likaledes, att flift hände ar ekonomi, emedan man i brift på glas kunde dricka af peruken, i fall man icke wille som Diogenes dricka ur handen, med mine dre någon welat fe de wisas sien i bottnen; om ett slikt företrådesanfpråt gifwit anledning till wittgirig tällan. Men nog af! fordom ansågs icke Consistörinummet som en helgedom; men nu wördas det af Professorerne och Studenterne fom Kyrkon af Presten och Församlingen. — Rär man således känner jemförelsen mellan gamla tider och wåra, kan wäl ingen ingress wara olempligare, än Författarens beskrifning om ten forntida sämja, fom öfwergått I aenigs bet, hwilken författaren anser funna genom exemplet farligt werka på den nästan åt fig sjelf lemnade ungdomen. 2 — Men hwad exempel hafwa Professorerne efter den nya Staten gifwit ungdomen, om ide att älska wetenskaperna, och att täfla deri? tr då ide en sådan ämuladion redan af Cicero upp? gifwen wara studiernas och wetenskapernas lif? Och är det underligt att de förfäkta fin Wefenskap od def wärde? Ty frågan fan ide i eft constitutionelt famfund wara, att taga Prer fetsionerna oc lönerna ifrån dem så länge de lefwa; utan blott att indraga dem efter deras afgång. De frida ju således ide för fig sjelfwa, utan för fin wetenskap? oh är det ie en berömlig strid? Men rätt har författaren i sitt påstående, att ungdomen år wid Lunda ÄÅkademi nästan öfwerlemnad åt fig sielf. Men författaren till det stycke I N:o 26 af SHelfingborgs:Poften fom gifwit första anledningen till Skriftwerlingarne, hwilken, då han ice fortsatt fina anmåärte ningar, genom Redaktionens tilfånnagifmande är befunnen wara Prosten D. Rosenschöld i Owiöstofta, bar fäst allmänna vppmärksamheten derpå, att detta ungdomens öfwerlemnande åt ii sjelf ej ägde rum i Akademiens gyllene ålder, det är i des förfa tid; ty def primitifwa nstitution war ide sådan; och man bör frukta, att Akademlen genomgått ala sina åldrar, och behöfwer ett slage renovation eburu belt annorlunda, än Tankarnas författare uppgifwit. Wl böra således ihågkomma hwad af Herr Prosien Rosenschöld anmärkts, att Lunds AÄkademi hade sitt kommunitet, der fattiga yngliagar fingo spisa middag, och att efter wis omgång en Pre fessor skulle bwar middag wara tillstädes för ordning och underwisande samtals skull; bwilkas nytta kan bewisas af Luthers så kallade Tischreden. Men bela den lofwärda inråttnins gen förwandlades i några usla stipendier på 5 R:dlr. — — Men MAN bör likwäl fästa weders vinn