—2 —— —ö vv Handlingar rörande Affurencesfrågan mellan Assuradörerne i London och Hand landen J. A. Lundgren från Lansskrona. (Forts. från N:o 91.) Att Fiskal Grewillius, fom ide wille ingå i bemisning af sin widhållna angifwelse, förr är han fått tid till Assuradcurernas inslämmonde, såsom målsägander, eler rättare, som år tydligt aj sielfwa angifwelsen, intagen i Kdåmners-Råtteng, Dombof den 1 Mars, för än han fick tillfälle sluta aftalet om röjaktig belöning för att binda Lundgren til angifne Assurancebedrägeriet, till widace borde flå under bewakning, insände Sämnere: Råtten af sult den 26 Mars 1822 till Höglofl. Kongl. Justistitiä: Canzlers-Embetet ingångne utlåtande en afstrift ull Höglofl. Kongl, Hof: Råtten fårom utlåsande på Fifkal Grewillii beswär öfwer Beslutet den 2:dre Mars samma år; och både Höglofl. Juftitid-Eonzeler8-Embetet tog utlåtandet för godt och Höglefl. Kongl. Zof:-Råtten gillade Beslutet genom Utslag den 20 Juni 1822; — Emellan formeligt häckte och fullkomlig frihet, — Häcktet, som han wid bristande bewisning war förfallen till och friheten, hwartill han genom förebringande bemigs ning gjorde sig berättigad, walde Kämners-Rätten en medelwäg, efter Grewillius erböd framdeles bemisning, och siällde honom under bewokning, på det tillfället ide måtte förswåras honom, att göra sig nödige förberedelser; men denna bewakning skulle efter Bestutet blott räcka tills widare eller med ans dra ord tid def Grewillius, efter att hafwa förwärkat anseende af allmän åklagare, ettdera åftadkens ma bewis eller sedan allt möjeligt råderum dertill blifwit honom lemnat, någon sådan icke mer kunde wåäatas, då Grewillius likstäunnigt grunderna för Beslutet, i förra fallet borde endtledigas från bemafs Ringen, eller i sednare fallet träda i häckte. — Så länge under hela Ransakningens lopp Grewillius således ide förmådde att för angifwelsen prästera någon bewisning, men fortfor til det ändamål med äna bemödanden och wittnesförhören fortgingo, war det både den g:de Nowember 1822 och hwarje annan gång Grewillius giorde påståender om egen befrielse ifrån bewakningen, eler oc Grewillius och Lundgren pästodo bwarondras häctande, öfwerens stämmande med faststälde Scvaknings-Beflutet ; ut Ståmners-Råtten, i samma fafeng ski id, afflog deras påsiåender och låt samma beslut lända til fterrättelse; men Ransokningen ansågs redan slutad den 29:de April 1823, och sedan jag Bilens vift, då Grewillius bifölls att til annan dag få inkomma med förklaring öfwer Lundgrens påftåens er, font detta äfwen böra till Ransakningens completterande fagjt af sådan anledning instämde ucd Ordföranden i Beslutet berörde den 29 April, att Känners: Rätten emedlertid ide fant fig bes ogad gifma något annat Utlåtande om Grcwillii däckiande ån förut stedt, war SäMmnerssRåtten äraf, lika litet, som af föregående Besluten lika 2. Den 16 Maj 1823, hindrad, efter tagen fänn dom af Srewillii inkomne förklaring, att prywa frågan om bans hädtande; och enär Grewillius ej mera Öd några bewis emot Lundgren, anfågo wi af ana föregående Befluten om bang fortfarande Bes dakning ostridigt följa att Grewillius borde träda i formeligt häckte för den grofwa angifwelsen som Jrewillius den 26 Januari 1822 gjorde Lundgren inför Encelska Compromissen, och sedan han af undaren derföre blifwit stämd, i 15 månader inför råtta widhållit och sökt leda i bewis; och Högs ofl. Kongl, Hof: Råtten bar wäl genom Resolution den A 23 imsamma Maj månad, med ogillandet af Sa Kresteringsbeslut, bihagadt förordna Att. den förut fladgade Bewafningen oförändrad borde TIfArR, men om den sina stfinnaden emellan bewaknina oM Hideo min ov YIY 6101e 222: