Handlingar rörande Afjurencesfrågan mellan Assuradörerne. i London och Hands landen J. A. Lundgren från Landskrona. CForts. från N:o 89.) Den 8 Oetober 1822 sattes för Lundgrenska sakens behandling en serskild Ordförande i Kåms nerå-Nåtten, lika fremmande för oss, som wi för bonom, och af minsta förekommen skiljaktighet i meningar under målers återssående widlpftiga ransakning, war en lika naturlig följd, att ett Smfes sidigt misstroende småningom skulle infinna sig, der intet förtroende förut fanns att utehålla bemälte motsats, fom att detia ömsesidiga misstroende Ordförande och Ledamöter emellan, hos honom, på bwars wårdnad Protocolsföringen låg, åstadkom liknöjdhet, för wårt me eller wäl; od wi hafwa får ledes fett of i nödwändighet att handla på egen hand, och då wi, såsom olärde borgare, härtill fars nadt erforderlig skicktighet, hafwa de oredor ofelbart skolat uppsiå, ifrån hwilka Wälborne Herr Ads vofat-Fiffalen, i frågorna om jäf emot Westerdahl, om Protokollets witsord för den 2 April och Gres willii häcktande, fom RNanfafningå-Protocolen wifa, kunnat hämta någon anledning till de återstående 4:de och 7:de Anklagelje punkterna 5 men att mi, efter att til Högloft. Kongl. Hof: Nåtten hafwa fått afgifwa wåre förklaringar, derföre skulle dömmas til resten of of pålagde onfwaret 59 R:dlr 32 ss. Te för oss hwardera (eler 179 Lagdaler) od att anses owärdige Domare, öfwergick all förs modan. Ehwad wi den 12 Mars 1823 först yttrat oss om Westerdahls jäf ener Ordföranden gjort det och wi blott samtyckt, har mår mening aldrig warit annan, än att Rätten för dagen uppskjöt Med def pröfning oh den bestämmelsen, fom denna mår mening genom uppfattningen fått, att uppa skofwet stulle råda til Hufwussakens afgörande, hwarom serskild anmåckn ing ide af någon Part mid Justeringen den 2 April eler sedermera blifwit giord, har såwäl wid afkunnandet fom. wid Juftes 4