i 64 ÅvrJf AGT LAGA 12 SV ARP U 26 DF 1TVLLEPRLUV JIUBE TITT IT efler aflagd ed, afgifwa deras berättelser. — Af dessa witnen hafwer icke något kunnar meddela den ringaste upplysning derom, att jag warit den, fom öfwerfallit Reinhardt, hä st når i bec traktande kommer, att Öfwerslppfyningåmannen Wahlawists wittnesmål, hmilfet jag, så widt mig angår, i allo bestrider, ide innefattar annat, ån hans enskildta öfwertygelse eller tanka, som skulle jag wacit den, hwilken skulle det widtberyktade wåldet emot Rernhardt töroywat. Skulle dylika suppofitioner antagas såsom bewisning, wore hwar oc en medborgare blottstäld för faran, att häktas, tan något i lag grundadt skäl. Wahlqwist, fom åtföljde Reinhardt, kunde möjligen ensam eler ock med tillhjelp of nås gon annan hafwa tillfogat Reinhardt de får och äkommor han erhållit. — Nemhardt, fom år känd för orolig, fan oc hafwa träffat någon person, den han först sjelf öfwerfallit, och owilken för att freda fia, sedt fig tvungen afwäpna Reinhardt, eller betaga honom tillfälle, att tilfas ga den skada han tilläfwentyrs ämnade, Jag påstår icke, att förbållandet få är; men iag bestrider helt och hålet att Hofiwa war rit medwetande af eler deltagit i någon wåldsamhet emot Reinhardt, hwilken, jemte witnet Wadlqwist, upplyst att hwarken den ene eler andre af dem warit wid åtalade tillfället stado i tjensleutöfning. Jag år icke gripen å hwad lagen kallar för bar gerning. — Ått ärendet icke år af urs bota beskaffenhet, eller angår TZull:Betientes ofredande i od för tienftesutSsningen, tyckes met upplysas deraf, att KÄmnertsNäåtten handlagt målet, hwilket, i få beskaffadt utskriket fall, til: kommit Sjötuls-Rått att pröfwa och afdöma. — Wäl måge Edsöres brytare och andra grofe wa missgerningemän häktas, enär de å sjelfwa gerningen tagas. Detta stadgande förutsätter bevisning, innan någon tillralad fan arresteras, enär han icke på ögonblicket eller å bar gers ning gripes. Oansedt jag ställt fallkomlig borgen för min person i ett mål, der endast fråga fan upss stå om penningesbåter, od jag ide år i laglig ordning til någon brottslighet förwunnen, har KäåmneresRåtten i fin allwisher eller okunnighet låtit inmana mig i häkte, der jag redan förs lorat en det of min helfa, hwilken ännu mera lider wid åtankan af min oskuld. Jemte det jag, i grund af den wid Kämners Rät ten företedde borgen för min person, allerödmjukast anhåller, att blifwa från häktet genast lösgifwen, anhåller jag i lika ödmiudet, det Handlingarne må blifwa remitterade til Högloft. Kongl. Hof: Råttens Adyocate-Fiffalkz Embete, för att emot KåmneråsNåtten och öfrige wederbörande föra den talan fom wederbör, samt i öfrigt förskaffa mig nöjaktig ersättning för mitt lidande. Kåmners:Råtten, fom förgätit Domares Maktens helgd, hwilken icke bör utöfwas genom wåld och elakhet, har helt oh bållet glömt eller ide welat ihogkomma stadgandet uti Kongl. Maj:is nådiga bref den 23 Mars 1738, hwilket nådiga bref, wid betraktande af åtgärden med min arrestering, borde warit tillräcklig warning för KämnerssRåtten, att ide begå wåld od mannamohn, äfwen om KämnerssNåtten till obehöriga åtgärder hämtat anledning från en eller annan sida. Grade. Fiskalen Grewillii yttrande efter hemställning om min arrestering, år så löjlig, att den wederlägger sig sjelf, hwarföre något widare i detta hänseende icke af mig anföres. Vag tilkrifwer Riksens Höglofl. Ständers Fustitiä-Ombudsman och anropar dess åtgärd för winnande ef upprättelse; hwaremedlertid jag på förband yrkar, att Kämnere-Råttens Ord förande och Ledamöter, fom, emot klara skäl och förmodligen bättre wett, mig i häkte inmanat, måge, i grund af I Cap. 12 4. RåttegångreBalfen samt Kongl. Förordningen den 20 Fans vii 17791 ådömmas minst ett års fängelse å någon lämpelig fästning. Landskrona den 22 October 1828.