SS —2eMat ss Or I . nr a PY ME HP IVER veromoe CLonstantir HANNAS förärat en wärja och twenne epauletter af guld. Skriftwexlingar rörande Lunds Akademi. Det war att förmoda, att början til skriftwexlingen rörande Lunds Akademi och I fun nerhet sista artikeln deraf, införd i denna tidning N:o 80, skulle göra behörig werkan. Gtraffet för oloflig åtfomst, bar semenligen det med sig, att den agade skriker. Denna gång har det medfört tis och med den goda werkan, att förmodligen en fonstbroder, som kallar fig opars tiff granskare, uppträdt, och ide blott skriker utan slår omkring sig med fallska uppgifter och smädande hänsyftningar, liksom ban boppades, att under idel fmuts för fig ännu någon tid behålla den ädla fonsten, od för fin principal rädda det plundrade bytet, Men ty wärr äro Wahl, Michaelis, Lakemaker och Rofenmäåler döfwa för smädelsen och utan fara för landgs förwisning; de weta att ingen seger winnes genom blotta otidigheter, och i förargelse öfwer den opartiske granskarens partisfkhet, att tildömma den widtfräjdade Norberg en för honom hwarken behöflig eller tillständig förmånsrätt, fordra de sin gäldenär inför lagen, och ha föresatt sig, i synnerhet Rosenmäller fom måst tillsläppa både tankar och latin, att icke eftergifwa det ringaste af deras tillgripna egendom. Om för öfrigt mid anspråkens pröfning äfwen I. Jahn med fin Arabische SyprachgLehre i handen stulle infinna sig, så må det ursäktas. Fordringsägarne komma gemenligen scke mangrant förr än efter bebörig kallelse, och denna har först förfiggått i detta blad 9120 34. Hwad Rorberg beträffar, få borde han mål fil följe af redan gjord oriftig bewakning frändömmas al fordran; men det ringa, som honom tillhör, skall blifwa erkändt. Han har likwäl egentligen icke någon annan talan i närwarnnde mål, än för det oförskämda i granskarens företag, att under ett ryktbart namn wilja gömma en eländig compilation; äfwensom Silvestre de Sacy, Erpenius, De la Walle och Niebuhr icke kunna wara särdeles belåtna med den äran, att utan anledning paradera på första sidan af öfhandlingen. . Men tillhör då, frågar man naturligtwis, författaren ingenting sjelf? Skall allt gå in i massan? Bestås åtminstone icke åt hans od hang opartiske granfkares andiga naturer under utredningen erforderlig näring. Jo, hwad honom tillhör, må ban sjelf disponera. Det utgör 1 1.2 sida, titelbladet nemligen och antydningen af arbetets anledning. Påståenden utan bewis gälla dock icke. Alltså zum Werke. Zum Werke, das man ernst bereitet, ö geziemt sich wohl ein ernstes Wort, säger Schiller. Det ahwarliga ordet wil man likwäl spara till slut. Först då når midimerins gen är fulländad, och dom i hufwudfrågan derigenom beredd, har man förwärfwat sig full rättighet att allwarligt yttra sig om dermed gemenskap ägande ämnen, om den opartiske granskarens åsigter af hwad som bör finnas på ett Universitets Bibliothek, hans kliderlis ga omdömen om specimina och fpeclminanter m. m. På räkning af den opartiske granskarens antingen enfald eller begår att förwils la må det sättas, att han tror någon funna fästa fig wid omfåttningen af samma paradigmas ta för Nominers och Werbers böjning ur den ena Grammatikon i den andra. Hwem wet ide aft dessa merendels äro de samma. Om exemplen för de syntaktiske reglorna måste dock wid detta tillfälle blifwa en annan fråga. Ty när en speciminant för en språkprofession docunens terar fig med utgifwandet of en Grammatika, borde han mår till de reglor, fom han ord för ord afskrifwer, såsom ett bewis att han förstår dem, åtminstone wälja exempel ur det medel ft egna studier samlade förrådet. Men äfwen detta och mycket annat wil man ide taga få nos ga, wäl wetandes, att i en Grammatika förekommer hwarjehanda, fom hwarken fan eller bör på många sätt varieras. Frågan år således helt enkelt, om det hela år efter granskarens pås stående ett aftryck af den widtfräjdade Norbergs behandlingssätt af Arabiska språket, eller efter den almänna meningen ett eftertryck, hopplockadt hos förberörde Grammatici.