Bör man ej föredraga underwisningen i de offentliga Skolorna framför den priwata? (Jnsändt.) Då inrättningen af publika Skolor är obestridligen för hwart och ett samhälle, wars fort: komst skall grunda fig på upplysningens framsteg, en af def mest wälgörande inrättningar; få fals ler man i förundran derdfmer, art bland de få kallade högre follklasferna föredrager man för det mesta den priwata barnunderwisningen framför den publIia eler den fom giwes i wåra skolor. Man har i sanning swårt för att uppleta ett grundadt och antagligt skål til denna fördom. Utan twifwel år bufwudorsaken dertill en flags förnämhet, om jag få får uttrpcka mig, fom ide tilåter att barn af adligt blod eler def wederlkar förblandag med dem af lägre siånd och härkomst. Skälet til denna förmodan ligger i sjelfwa erfarenheten, fom wisar, att wid wåra publika skolor sällan inffrifs was Grefwar, Baroner och Adelsmän eller sådana mäns barn, hwilka från fadrens högre wärdighet eller större förmögenhet låna fig ett slags adelffap eller tidegna sig en slags adlig wederlikhet. J wåra publika skolor inskrifwas wanligtwis ej andra än Prestsöner, Borgaresöner, då nemligen ej fas dren hunnit sörskaffa fig titel af Commerce: Råd, Lagman, Affeffor m. m. eller fått någon orden ddes coration, och slutligen söner af mindre betpdliga eller förmögna ståndspersoner från landet samt bondfö ner, bwilfa blifwit med mer än wanligt förstånd begåfwade. Detta är flera års erfarenhet. Naoturligts wis måste härtill någon orfak wara. Gkulle nu bögmod och fåfänga, som Jns. förut nämt icke härtill föranleda söräldrar — få måste wi uppföra någon annan orsak — och denna blir då förmodligen ett misstronde till underwisningen i publika skolorna eller, rättare sagdt, en blind fördom deremot. Att en sådan fördom i almänhet wore blind, lär icke bliswa swårt att bewisa; alldenstund få föråls drar äro i stånd att pröfwa fördelarna af den pudlika skolunderwisningen; helst för det mesta Hlemir ga mödrar, fom hetdre tyffa än aga den ssackars gossen, med fina eftethängsna böner bestämma fas dren att skaffa priwat informator åt fin son; och deras omdöme, fom man wet förut, sitter ide i biernan, utan i det blödiga hjertat. Sådant hör och förmärker man ständigt. Deraf kommer det of, att wåra uppwäxande söner blifwa ofta så klemigt uppfostrade, få modlösa, få försagda, få trumps na och nästan foltskygga. Ållt sådant är naturliga följder af en sådan serskild uppfosiringsanstalt, som grundar sig på föräldcars föreskrift, att fara warliga med pilten. Antingen ensam, eller i sällstap med två, tre eder fyra fina wederlikar lefwer han i den förnäma fammar-atmogpheren och rastas i armarna af den insin uante informatorn; fom ofta gerna Åfidosätter en alfwarsam uppfos firan för föräldrars ynnest oh recommendation, Han tillhålles att lära föga annat ån hwad han Pelf will och det goda anlaget wäckes ej ur fin dwala, Derifrån hang modlöshet — ty når håg och finne ide wäckes, få blir pilten en sjusofware, en lätting, en odugling, en Fidei:Commiffarius, fom litar på fitt arf och fina anor. Derifrån widare hans försagdhet — ty det wäckta sinnet är lif, men det sofwande år död. Mår finnet ide wäckes, utan får sofwa på behaglig tid, få waknar det fållan förr ån med medwetandet of förfummade anlag, Derom blir pojken underrättad, når händelsen för honom i fällstap med iemnåriga, fom komma från publika skolan och kunna iner än ban, Det häns der då icke sällan att skolpojken, fom år en ambitiös stolle, will wisa fin öfwerlägsenhet; och då det lyckas, grinar han åt den bögtförnäme priwatisten, fom ide ännu hunnit få långt fom ban. Det måste då naturligtwis gräma priwatisten, om han med lika goda anlag som skolpojken är likwäl wida fler honom i framsteg; blott derföre att ban ej skulle lära annat : ; : ån hwad han wille, om Han än unnat tära wida mera, Då blir han noturligtwis försagd oh ångerköpt. Det är en aldeles föra månd uppfostingsprincip att säga, det pojken ej skall lära annat än hwad han wid; ty då skulle ban tidläfwentprs läta ingenting. Det hör wanligtwis till pojkens lättsinniga lynne, att han gerna kastar bort den Latinska Grammatikan, ty den år för trög — men monne ban derför åj skall lira nom