W— —1——— — — Några Anmärkningar. Då man I Lunds Medoblad läst, att ett äppleträd i Hunts Trägård i trakten af Bris gewater i England, skall enligt en Engelsk Tidning burit 22,000 äpplen, så förtjenar det ej mindre uppmärksamhet att i en såkallad annotationsbok öfwer inbergad och uttrusken gröda för år 1822 följande uppsats blifwit antecknad: Detta gräcliga masswextåret utan på Potates och frukt, då hungersnöden och foderbristen skulle hafwa blifwit såsom år 1783, i anseende till elfwa weckors oupphörlig torka, derest icke dels förlag af spannemål och halm warit tig öfwerslöd från det oförlirneligt bördiga året 1821, dels ock odlingen af Potates kunnat bidraga. til den fattiga klassens nnderbäll, war deremot Trägårdsafkastningen så gynnande, att ! — — Trägård i Skåne ej långt från Helfingborg get ena med röda äpplen endast efter ett enda starkt skakande med handen — sju Tunnes säckar fuka. Det bör anmärkas att samma träd bär blott hwart annat år. Man har anmärkt, att winskörden är alltid bäst under torkan; hwadan den, som dricker win för fin helsa bör om möjligt, skaffa förlag antingen af 1822 ekler 1815 års winskörd, hwilket sednare år utmärkte sig wäl ej genom en få gruflig wårtorka fom 1822, Men likwäl.genom starkare sommarhetta i anseende til den det året inträffande fometers inflytande på klimatet. Deremot war år 1823 ett regnår, som gaf god sädesgröda, men dållg win skörd; ty ehus ru windrafworna mogna ala år i Södren, få de likwäl icke fin spirituösa sötma utom wid Rycken torka. Det året drufworna i Rordens Drangerier blifwa ätliga, blir winet godt i Söderländerna; men det året de i Norden blott blifwa halfmogna, år winskörden ej god i Es dren. — Beträffande 1824 och 1825 har wäderleken warit af den beskaffenhet, att mwinfför: den fan rälnas till de medelmåttiga, så wida icke den i höst infallande nattliga földen äfwen sträckt fig til Söderländerna, ätminstone i någen grad, emedan drufwan tager åätminstone få mycken skada deraf, att winet ej blir så godt, som eljest. Jnsändaren tikägger den anmärkning, att, som det finnes moder i all ting, så sträcker modet sig äfwen till windrickningen. J gamla tider skulle man alltid dricka Arakspunsch; och det kunde den Swenska fattigdomen komma ut med; sedan blef det Dragonpunsch; en tjid bas ra Rhenskt och Medock; få under kriget, når Fältsjukan grasserade, Grogg eller Toddy; och sen fom denna dryck ur moden, od flerahanda slags win intogo derefter fin rangortning. Änteligen hörde det till den goda tonen, att con Englisch fashon, — Fkricka Portwin. Man kan wara öfwertygad, att orten hwarifrån Portwjinet härstammar, har ej större förråd på drufwor, ån att det äkta Portwinet åtgår till brutet mid Hofwen od några förre I Europeiska Handelshus. Det Portwinet man wanligen dricker i Rorden wexer I kyparnes tåla lare. Sannolikt tillredes det artificiella Portwinet af rödt min med dertil tjenlig sprit, hwilket mindre kan smakas än kännas af sådana personer, som hafwa så ömtålig complexien, att de ei fördraga sprit. Åtminstone bar Jnfändaren af Portwin känt på fig samma ohehagliga