Protestantiska området, i fal Monarkerne ide fe upp i tid. Hierarkien har den oupplpsta massan i fitt wåld; det fer man redan i Sranien och fal snart erfara i Frankrike, om ide Regeringen fer upp i tid. Det år ide nog att Hierarkiens inkräktningar borde fraftigt motarbetad; men når wi tilika betänka, att den Catholska Religionen, sådan den marit i mer än Tusende år, är ingen Chris stendom, uten twärtom afguderi och blasfemi; hwarföre har ide en Univerfals Neformation skat i den Catholska kyrkan, åtminstone i Frankrike, hwarest Napoleon erställde den förwisade Catholicismen, illäfwentyrs af den enda anledningen, att han fom Kejsare wille krönos of en Påfwe? Hufmuds orfafen år den, att wårt tidehwarf har mindre bekymrat fig om Religionen än Politiken; och Han bar ansett det likgiltigt hwad folket trodde, Det war ett stort fel, det war en stor olycka. Menskligheten rycktes några sekler tillbaka. — J stället hade man bort inrätta Lärohus, der den uppwexande Nationen skude blifwit underwist i ena ren och praktisk Christendom. Då flute Jesuiter oh Prelater förgäfwes fört återwinna wåldet på folkets tänkesätt. Men i Frankrife öfwergick man från Cotholska widskeppelsen ite till Luthers och Calvini religiösa grundsatser, utan til Voltaires och ala fritänkares feivolitet; derföre blef det mödjs igt för Jesuitismen och Hierarkien, att återeröfra det allmämna tänkesättet; men låt dem sträck fis na anspråk emot Norden, de skola sönderslå sitt pufwud emot def tlippor, om de ej likt böljan, måns da tillbaka; hår war aldrig Voltaire Nationens Apostel, fastän man beundrade hans snille och log it hans infall; oh de fom få mycket förifra sig emot Voltaire, må likwäl befinna, att, om han has de warit född i ett Protestantiskt land, hade han troligen aldrig angripit Religionen; men då ban bes tormade Catholicismens dårskaper, war han ite nog kännare af det Theologiska studium, för att ide drblanda Catholicifm och Cbristendom. Derföre bör od en Piotestant förstå, att Voltaire hade rått i sitt anfall mot Catholismen, men i högsta grad orätt, når ban wågade angripa Cbristendomen, hwars djupa anda han ide kände; och om det är ett fel att skrifwa uti hwad man ei förflår, lår det i synnerhet wara oförlåtligt i Religionen; typ okunnigheten wållar att men tik och ned af en wälmening förgår fig; få gjorde utan twifwel den Catholske Biskopen i Frankrike, fom i n cljest wältalig skrift, nyligen räknat Zuther, Kant, Göthe och Voltaize til ett enda parti of gudlös 2 sällar. Han betänkte dot ite, att den ende werklige fritänkaren och Religionssörsmädaren af desse war en Catholik, då Luther deremot lika få litet smädade Neligionen dermed, att han smädads påfwen, fom ban fan anses hafwa smädat Jungfru Maria dermed att han liknade de bedjande Stos letjungfrurna wid gäss, fom fnrattra i Hafrebalmen. Åfwen fom hwarken de Catholske Monarkerne ller deras ledare tyckas inse orättwisan af sitt påstående emot Protestantismen, såsom wore den pwanande för demagogiska principer, då en sädan beskyllnir g wederlägges af erfarenheten, emä dan i ntet Protestantiskt land warit Revolution mer ån i Swerige och hår ide förrän Niket blott genom efta sieg kunde räddas, då deremot de wåldsammaste Revolutioner warit i Frankrike, Spanien och Stalien, som alla bekänna fig till den Catholska kyrkan. OM då Chateaubriand i fin bok fallad Ge. ue da Christianisme yttrar fig få finnrift, att liksom Christendomen öfwerwunnit Barbariets å Hedendomens mörker, skal den äfwen besegra sofismens och fritänkeriets ljus; få kör afwen den Proteftomtiffa fyrkan göra denne snilltife man den heoren, att tilltro honom hafwa menat ide den gentliga Catholicismen, utan den äktChristendomen, hwilken hädanefter borde funna. winna insteg bland alla Cbristna Religionsbekännelser, då det dyra Bibelordet tränger fig äfwen in i de Catbol Länder, der Bibelläsningen, äfwen om den fordom ej bade warit förbuden, låt fig lifmål ej werf: a. ER RER EEEEE —