. 1819: Om de wanligaste utwertes froppsräfommors behandlande med de tillgängligaste mes del för Ålmänheten af And. Job. Hagströmmer. (Lofwad fortsättning.) 1820: Forfättning från 1819 års Allmanac. 1821: Angående Swenska Wigterne. 1822: Några Erinringar wid Barns stötsel under 1:sta Lefnadsåret. 1823: Några Råd och warningar emol de mest almänna och skadliga missbruk och förfums melser, som wid Helsowärden begåss. 1824: Kort underrättelse om tillwerkning af Pottaska. 1825: Tabeller angående en af Kongl. Maj:ts ech Rikets Ständer tillämnad förändring uti Rikets mått, mål och wigt. Att de underrätteher, fom ofwansiående uppsatser från: och med detta seklets början innebåls la, funna i flera afseenden wara Nyttiga, bör ingen bestrida. Men fom ingen bok i werlden äges och brukas af så många som Allmanachen, borde man bafwa för ögonmärke att meddela: 1:o Nl mänt nyttiga uppgifter, och 2:00 allmänt anwändbara, få att der siod i hwar menniskas förmåga fom tan bruka en Allmanach, att realisera och til fin båtnad — ja tili fin wälfärd, ans wända de meddelta uppgi terna. On man will granska dem, så hafwa de fleste ibland dem blott ett ekonomiskt spfte i affseende på åkerbruket. Några bland dem fåfom för år 1806, 1813, 1814, 1816, 1819 och 1820, samt 1822 och 1823, angå wål helsowården, ehuru den af är 1806 om vaccinas tionen lofwar en uieblifmen fortsän mng; men äro dock få medicinska och wetenskapliga, att fåferlis gen den oupplpsta delen of Nationen dragit föga fördel deraf; och den upplystare tlassen har mins dre betöft Åumanacornas wägledning, utom, för tideräkningen. Alltså håller Jnsändaren före, att den underrättelse som Allmanachorna årligen innehöll, borde årligen wara densamma, och angå enz kannerligen Nationens helsowård i korta, lättfottliga, populära råd och underrättelser, och detta först i afseende rå urpfostringen, od sedan i afscende på dieten i allmänhet. Mar borde nemligen mes ra föfa att förekomma sjukdomar, ån bota dem; ty til det förra fan Allmanacdons repertorium wara stort nog, men til det sednare sälerligen för litet. Doc nekas ide derföre att de gifna råden för år 1813 i afseende på Rötsot och för år 1816 rörande mineralsura röfningar runnat medföra en gagnelig werkan. Derfdre borde och med hänseende icke blott till Rödsoten utan. ec til andra siukdomar, de råd förnpas fom i 1813 och 1816 års Allmanachor finnas, dot med den inffränte ning, art man bufwudsakligen åsyftar de smittosamma siukdomarnas förefommande, emedan otmifmels aktigt, sedan smittosam siutdom fig inrilat, den Lida Allmanachans motwigt år alliför opetydug, utan Läkare wård är då högst nödwändig. Wåil ortas i 1813 års Almanacb, att Presternas medicinska tillhjelp bör påräfnas, der Ordinarie Läkare ej neg hasligt äro att tillgå; men: dels har tidens lärsännighet fört tikintetgöra, eller från en oriktig snpunst belraklat Presserskapets bitråäde, utan att befinna, att Bonden, fom utgör Natiönens massa, wäl tager ett medicinskt råd af fin Preft, men högst sällan af en. Läkare, utan långt hellre af en Qwacksalware; dels bör wan oc ibågkomma, att bwad råd fom gifwas i Allmanachan, äro mål egentligen. gifna för allmogen, men ej för Preflerffas ret; ty stalle Presten taga al. fin medicinffa insigt från Ållmanachan, då wore det och bäsl att han rekgnerade. Når man tager detta i betraktande, lår det blifwa: ögonskenligt, att en och Hen samma unserrätte se borde meddelas i Allmanachan till underwisning sör föräldrar och ungdom; tp deriges nom skue tusendetals sjuldomar årligen förekommas, belft når alla år detfamma. inflöt i Ulma nachan, och det. anbefadtes att barnen i Scholorna borde lära det utantill såsom en: nyttig lärdom; tv det Kudle flutligen införlfwa fig med Nationens öfdertpgelse och tänkesätt, sisom nu för tiden ty wärt! många frrådfulle därstaper, som gått i arf. Om f. ex. Bonden från 2