ban förmådde, Ja få! din förrädare! ropade Tullberg; ditt sörräderi skak flå dig dyrt, och dere yå förföljde han Skomakaren; men just fom Tukberg slulle lägga handen på den sipende lossade Nämdemannen af ett skott, fom teg i höften; deraf hejdades Tullbers, fom med mnossa slog banden för fåret, och lopp lika förtwifladt. Återigen war Tullberg nåra att upphinna Skomakaren, då Nämdemannens son lossade ett annat skott, fom tog i axlen, få ost Tullberg efter några famnars språng förblödde och föl. Då rusade Nämdemannen om hans fon til för att binda uslingen; oh när Skomakaren förnam det, återwände han, tog upp en for knif och kaslade fig öfwer Tullberg. Nämdemannen wille hindra Skomakaren att flida den olycklige, fom ömkeligen bad att få nägra timmars betänketid, efter bon war få iha sårad, att han aldrig mer kunde göra något ondt, Men Skomakaren kastade fig rå honom med sådant raseri, och de andra woro få häpne, alt innan de humo sansa fig, hade Skomakaren sönderskurit den olyckliges bröst, gifwit henom flera styng i biers tat och magen, under det han höll Tullberg för munnen, få att han, som tpckes wilja säga något til de andra, inom få sekunder uppgaf fin andas Månge anse denne Stomakare, såsom Landets wälgörare. Det sanna år, ett den ene mife gerningsmannen skall meta straffa den andre. teh J onledning af denna owanliga händelse får man til Lagfarnes pröfning framställa följande rågor: 1:o. Bör Skomakaren ensam uppbära den utfäste belöningen, efter genom hans tilställning Tullberg blef gripen; eller böra Nämdemannen och hans fon dela belöningen, efter desse afwäpnade Tullberg, eller böra desse ensamt hafwa belöningen, efter Skomakaren egentligen blott mördade en öfwerwunnenn 2:o. Efter Skomakaren mördade en öfwerwunnen, bör han slippa allt anfwar, alldenstund Tullberg mar fogelfre, och her någon annan auktoritet ån der högsta makten rättighet alt förklara en mennista fogelfri? 3:o. Men hwad kunde Skomakarens afsigt wara med aft mörda en afwäpnad od bunden, fom ei tunde göra någon widare skada; och hwarföre mile han hindra Tullberg att få säga något åt de andre? 49 Hade det ej warit för rättwisans skull maktpäliggande, att Tullberg lefwande blifwit förd till närmaste häkte, och förhörd; och månne han ej kunnat upptäcka flera medbrottslige, som fortsätta henetwerfet lika raskt sedan Tulberg år död; od månne det år möjtigt, att Tulberg kunnat hen Jä mydet, oc dölja fig få långe, om han ej halt ett anhang ech mari dchef för ett stort tjufs 5:0. Månne det war jur delta Skomakaren welat förekomma med fit mord, nemligen, att Kullberg skuke funna upptäcka något, på det be 100 R:dlr B:ko skude läggas til hwad redan mwuns nit år eller tillwinnos fan, men dufwudsakligen, emedan Skomakaren insåg att en fogelfri utan wingar flyger ej långt, innan han faler, det år, att derest Tudberg klefwe tagen of en annan, skulle hela komplottrn upptäckas? C(:o. Da Skomakaren ej haft demlig öckantskap med Tusberg; huru kunde ban få hastigt finna honom i skogar och decmarker, få snart han för Preslen Görherye bade uppenbarat sitt uppe söt, at: föttjena den utfåfte belöningen? Oc är ingen anledning, ett Sfomakaren redan förut känt bans tillhå? Och månne i händelse de ej warit associerade tilllbrene, Tullberg ci hade skolat kuis ofkå om Sfomakaren sörst sött fans bekantskop, sedan ett pris war fatt på Tulbergs ufwud? 7:o. OM efter ett mörker hwilar öfwer saken, sedan Skomakaren beröfwat Tullberg indiligs beten att bekänna och upptäcka, månne ej Stomokaren bör gripas od förhöras, emedan ban ådas galagt ett sinnelag, wårre ån en tiuss, mer lift en mördares? 8:0. OM, fom det år mligt, att det ej war Tuuberg, utan kanske en ennan, fom Skomas karen hatade, hwilken i skogen blef skjuten och setdan af Skomakazen ihjelstucken, månne ej den nogs grannaste undersökning bör dålas och månne ite Skomakaren bör i alla fall i bäkte inmanas, fås fom en i högsla grad misstänt person? 9:o. Månne dessutom icke Ekomakaren kan tilbådas att upptäcka alla de medbrottslige, som IIIHA FÅS NARINA Arkansas CP. AK —