wälfärd på spel, inskränker Kna utgifter till dat allranödwändigaste, tid och med slundom längre än dans plats i samdädet och konvenansens lagar spnas wilja tilläta; då den deremot, fom. utan beråfs ning af följderna lefwer öfwer sitt stånd och fina tillgångar, för att en fort tid synas lysa, blottftåder fig för slutligt armod och rättsinniga medborgarens förakt: då — säger jag, når dessa äro busfas drens — den sjelständige medborgarens — wilkor, är det påkostande att erfara, det en klass fame hålganedborgare ändock finnes, fom oaktadt sitt underordnade läge, fan utan fara för de omnämda föliderna, tidfredsgåda snart fagit obegränsadt, lättfinnighetens och fåfängans fordringar. Jag mes nar bår den tjenande klassen af awimwkönet. Siv det ikke molbjadande att finna tjenstepigor klädda i lika, om icke rätt ofta i finare och bättre drägt, än en Embelsnan eller bättre Borgersman har råd att bestå sin hustru och sina döttrar; och fan mål ett sådant jörhädande 4 tjenstefolkets sida förs enas med ordning oh fit i samhället? OM då ide sällan ett enda tlädesplagg medtager för tierftes hionet ett helt åts lån; är det ide då påtagligt, att den öfwerflödiga klädnaden förwärfwas på orätta wägar och på sedlighetens bekoslnad? Husbönder och Matmödrar! De rättsinnige bland Eder medgifwa twifwelsutan, att min ifwer är billig, men då Edra egna efterdömen af måtta och tarflighet icke werka, husaga oh warningar blifwa ita fruktlösa; få frågen J tiläfwentyrs, huru det onda skall förekommas? Wälan! iag gör ett sörflag; öfwerenskommom att förbjuda wära tjenstepigor att bruka wissa klädespersedlar, fom sil foruten öfwergä hwad fom passar deras stånd od fom till dyrheten få påtagligt öfwerstiga deras förs måga, med mindre de underkasta fig det wilkoret, att wi sätta någor fynbart märke å sådana plagg, fom betecknar tia hwilken Hag medborgarinnor de höra; och då wi antaga att detta märke bör funs na förstås of alla fom fe det, båda wi of helst wid alfabetet och bestämma det til ett stert HH. Afwen Husbonde.