Nödiga Uppltysnänggt. Då Redaktören af denna tidning icke med wett och wilja tilåter, att någon, dwem det och må wara, öskvidigt i densamma angripes; så anser fig ocfå Redaktören skyldig, att inför ollmänheten rättfärdiga hwar och en, (om i denna tidning blifwit förorättad. Skulle derfäre de frågor, som i N:o 56 af HelfingborgssYLofien finnas wara införda, åsyfta den händelsen, då en färgmansbåt, hemmastadd i Helsingborg, och med saft. från Köpenhamn anlände natten emellan den 16:de och 17:de fl, 2 om morgonen utanför Helsingborgs Hamn (den anonpme Jmsändaren förstår nog, bwil: ten båt jag. menar); få får Redaktdren, fom numera inhämtat en närmare kännedom om detta för: hällande, olh will derjöre oslagsna orättwisa och förolämpande misstunkar, till den wilsefördes rattelse upptysningswis nämna: att då visitationsrättigheten tilkommer hwar oh en, som är siadd på uj bewakning, få är också deraf en naturlig följd, att bonoms äfwen tidkommer råttigheten att anhåua cler topa an hwilten båt fom helst, den må wara lastad med lilåtna efter förbudna handelswaror, ben må wara försedd mer pass oc) Confulatgdemis, eler icke; ty just genom arhållningen år en vi: sitation först möjlig; att bäårjoraren ide sörnekats inlöpa I den hamn, dit båten war destinerad, utan blott intill def att visitationen hunmt gå för sig, dwuket ej kan ske miet om natten, då fontrabdand6a waror ännu lättare ån om dagen funna undangdinmas; att det icke warit behaglig tid. fom den anonyme yttrat, då blott den kortasle iid, fom möjligt war, afbidades för att tunna weriställa vifitas tionen med redigsset och ordning; utt bålförarens dofumenter mäste naturligtwis fråntagas honom, för att funna granska detas riktighet; att litaledes båtförarens skiljanoe från allt fonunando om bord, hans samt dess manskars ställande unter bewakning m. m. åco allt onmtandigheter, fom tpckas wara omilforligt nödwändiga för anssällandet af en otdenulg visttation; då deremot, sedan nådiga upplyss ningar wunnits, ban mod sitt mantep återsick ala både dokumenter och öfriga rättigyeter, som Mi: wär ide tunnat tukonma dem under påstående visitation; att kåtfeltct wisserligen mar i få fall bes röfwadt fin persenliga frihet; att de ide kunde undmwifa visitationen, wen aLt detta twång år i lagars na föreskrifwet och ott dersdre lydiga undersåtare måste fig getsamma under kasia, tiga oc lyda; art då den anonyme Jnsändaren föruttätter möjligheren af en stoem, som genom deta uppehäll funnat hindra båten att tid fin deslinationsplats onlända, få anmärkes fom en ornakghet, ar cylika fÖruts fåttningar skulle gälla som lagliga stäl; ip då siulle sakert altorig någon visi:atica fomna åit åga rum — det år möjligt, att en lag fon hafwa skadliga fölider, men dersdre får man wal icke felt myndigt undandroaga fig lagen få länge man lefwer i det land, der lagen gåler; alt om mdiligtwis lasten af tilåwtna waror genom ett fådant uppehåll gått förlorad i en under tiden uppkommande stocm, så hade wål Stalen funnat ersåtta skadan; ty det Hade warit Staten oc icke Besalet, som i sådan handelse skolat godtgöra förlusten, uldenstund Befälet handlat å Stateres wägnar OM efter gällande lag; att slutligen Tåtförarers ängslan under fångenskapen war hågsl öfwernödoig oh behö: wer således icke att godtgöras, addenstund ban med tilldjelp af wanligt :uehniskoförnuft lätgeligen bort funna inse, ett han ej mar knipen af en kapare uten af en lagligen beordrad kufibewakare. K dar ören har trott fig bböra på detta fått deswara de framslälda frågorna, utan att wilia fåra hwarken den ene eller den onore — ded aldrominfi sanmngen. Redoktören wådior nu til ywerJ qe Bpats tisk domare, hwem fom har rätt; men påstår emedlertid, utan art behöfwa rådfråga sig med någon, ost i en lagbunden stai borde man ide befara anfall mot dem, som adda i widfaingen of fin tjeml, ej göra annat än hwad lagen bjuder. Redakrören wet alltförwäl, att det ofta tywärr år swårt OM Mile derkasta sig lagens twång; — men det går doc ingalunda an, att den eller de, fom banohafwa las garnas efter lefnad derföre, att de göra fin slyloighet, skymfas antingen med uttrygliga ord ellet med pålagliga alusioner. Samhärsordningen lider derwid: och för att ide rubba cer, bh oarigenm en ana fi skulle uppslå, (för hwlken beware of Gud!) få är der en plikt att lyra oc nga Bet:affande sjeliwa hiken, i hwjäken de oftanämmde frågoma bluwit framssälsa, så hade man önstat oc wärliat, att det fett på ett nera passande fått. Ty — ehuruwäl hwar och en, OM bands lar efter lag, och således ide efter godtycko, är alltid wida öfwer smadelsen, få fordrar man likwät C a dn hstfade folf.Flaften, att han äfwen talar om skrifwer ett bÖf