Hwad åligger Redaktören af en tidning ? Om man genom sjelfwa ordets etymologie will wägleda fig til den ursprungliga och ee gentliga bemärkelsen af ordet Redaktör, få blir det ju en sådan, bwilfen emottager och i ordnings bringar tidningens materialier? Är detta ordets egentliga bemärkelfe, få bör det ej wara swårt, att beswara den frågan: broad åligger Redaktören af en tidning?? För att förekomma alla miftpds ningar af Redaktörens åtgärder torde det äfwen wara nyttigt att beswara denna fråga, helst four Redaktören och Infändaren ofta tunna oskyldigtwis wara af skiljaktig mening i afseende på plikt och rattighet. Med få ord wil derföre Redaktören efter fin öfwertygelse beswara den framstälda frås gan. Så fort en sk:ift inlemnas til Redaktören, utan att wara med författarens namn undertects nad, är det Redaktdrens plikt, få wida den anonyma skriften skall införas, att swara för def innes bål, men — är detta å ena sidan hans plikt, få må det wäl å andra sidan wara hans rättighet, att ur den skriften utmönstra sädant, fom ej öfwerensstämmer med hans öfwertögelse eler för hwilket ban ej wil eller fan answara. J motsatt fall lår wäl hwar och en finna, att Redaktörens kad mos re det aldra öfwentprligaste, om han skulle redogöra för andras öfwertpgelse. Man inwänder: wil Redaktören ej införa skriften ofdrändrad, så bör den tillbakaskickas. — Men huru skall man kunna sticka skriften tillbaka t 0 författaren, då man ide känner honom? och hwilket odieust defwär, att FS: ra korrespondans i tidningen med alla anonyma författare om hwad fom bör den insända skriften förändras m. m. Der år juft då wid sådana tillfälen, fom Redaktören Fal göra fin skyldighet och efter dessa trenne höga friftflåfare:lagar, Religionen, Regeringsformen och den goda smaken utmönstra eler förändra, hwad ban anser böra blifwa det, En hwar lär sinna, att detta är Redaktörens egentliga bestämmeise, få wida ban ej skall wara blott en maschin i Infån: dacens hand, eller, fom ett wisst snille yttrat fig, en telegraf, fom ide wet, hwad han förkunnar. Man inwånder widare: den insanda skriften är en annan mans egendom och derföre må ingen an: nan än ägaren deröfwer disponera. — Men här måste dock lagkarlen göra en märklig exceptior från den manliga reglen, J afseende på innehädet af en insänd skrift befinner fig Redaktören un: gefär på samma punkt, fom en god Polisimåftare, Polismästaren mäste bland annat äfwen waks öfwer snygghet och renlighet i staden. Om derföce någon skulle på stadens gata låta placera er smutsbdg, få bör ju Potisinastaren låta dortlaga densamma — men dod mar smutshögen en annar mans egendom, öfwer hwilken likwäl ägaren gerna må fritt disponera — mien eniedlertid måste der utan ägarens börande borttagas, för att befordra ordning och stick oh rensa bort orenligheten, om också arbetet blef Herculiskt ), Jemförelsewis taladt — är ju Redaktdren I samma vredikamen som Polismäslaren? han måste äfwen ur den anonpma skriften borttaga eller, om man så will, bort rensa hwad fom är anstötligi för smaken — eller måhända slridande mot den rätta öfwertygelsen Sac sapienti et sine ira vel stugi-a