1197 ner s EYE, dek Ut tölalto baltre ständen genom artificielt arbete, som är Da tien, gymnastit, ridning, jagt och andra kroppsöfningar. Men det måste ske i ungdomen, eder ins ren ännu kroppsutwecklingen hunnit fin culminationspunkt. Ty hwad fom år nyttigt sör den wmwers ante år deremot onyt:igt för den wuxna, och skadligt för den aftagande. Gifwom nu aft uppå orsaken, hwarföre Swenska Nationen i styrka mera aftagit ån t. er. den Franska. Ty i anseende till klimatets elikhet år rörelse och kroppsansteängning mera angelägen i Swerige än i Årankrike, under de år, man wexer. Detta år orfalen ; men det år och en anmärkning, fom kansks aldrig hwarken skriftligen eller muntligen blifwit gjord, för än just — nu. Wäl har den almänna Opinionen rätt deri, att Swenska folket wil efterhärma Franska fes der; men den menar, uti pyrichet, låttfinnigbet och tlädeträgt; Opmionen menar ock, att wi blifwit wefliga och swaga, för det wi lärt of Fransmännen att drida win oh kaffs samt krydda mår mat, Men detta har få mycket mindre funnet merfa til nägon betydlighet, fom det uppwerande slägtet får litet smaka af både vin, taffs och kryddor. Det more oc enfaldigt, att ej inse, att Swenska Nationen lidit mindre deraf än of brännminets oriktiga bruk. Men i det affeendet må man wal ana fe Norden wara Södrens efterhärmare, att wåra Lärowerk och hela år Uppfostringsanstalt åro bils dade efter Södrens mönster. Och det stillasittande lif, fom mar söga stadligt i Södren, blef alltså förderfligt i Norten. En upplystare tid bör således försiå att föra menniskan närmre til Naturen genom den jen nwigt fom bör wara emellan fropp och själ, helsa och bildning, och fom klamatens olikhet päkalla. Någre kortseende Pedanter inwända wäl, att sör sekler sedan war twånget i Scholorna mycket swårare ån sedan; från detta twång och wana wid trägenhet härleda de den större arbersförmåga, som Forntidens Embetsmön ägde. — Men de besinna ej, att fordom sändes ej piltarne i Sctojors na förrän mid 10 tid 18 års ålder samt blefwo ej Studenter förrän wid sitt 25:te; nu deremot komma de i Scholan wid 8, blifwa Studenter wid 15 års ålder, och äro knappt 21 är gamla, når de inträda på Embetsmannabanan. Hwad skall det blifwa af sådana drifhuswerter? mene qui dis ingnit. bene detect: nec non fe!ix. rerum qui potuit cognoscere caussas. Kort sagdt, deras större arbetsförmåga härledde fig från deras större kroppsstprka och helsa, samt från den stadga, som är en wer fan deraf, att man får wara pojke i pojfåren, och ide twingas att wara karl i sdetid. Det lårer enkelt, men de fleste uppfostrare förstå det tot ide. Dssa anmärkningar angå dock endast Stndspersor sklasserna. Men äfwen arbetsklasserna bafwa aftagit i slprka oh härdighet. Jns. frågade en gång en Dalkarl, om Oalkarlarne woro kände för sammna iyrka och mod fom ferdom, Han swarade nej; och sörtlarade orsaken i följande finnri: fa uttryck: nu får man arbeta, når man år få fler, att man kan fjelf draga kiäderna på fig, men i wåra Försäders tid brukade man ej byror förrän wid sitt sextonde år; och förrän wid fitt tjugons de diorde iman ids Kerningågagn — Skåningen år knuten i werten; ty han börjar arbeta wid nio eller tio års ålder, då det lilla barnet får en liten plejel att tröska med jemte fin fader. Pojfars re stola rensa siallarne och fähusen; om bördan fon efta ansiränga deras frafter till öfwerdrift; de måste stiga bittida upp, och lägga sig sent, jamt få sällan lindring, då de muxna karlarna räkna det bland fina priwilegier, att ringa ijenslegossarne till dei trägnasle arbetet; siryt och twång nedipnger frorp och sjal. Men för allt detta, efter Tjenstegos arne nästan uppgifwas i möda, blifwa de res commenderade till lika många supar, som drängarne erhålla, Sådan år seden; och fe der orsaken till det eländiga Sfånsta dwärg lägtet! Warom ej så enfaldiga och inbilom oss, att Skåningen år hope krupen för det wåct åkerbruk är för slyft; ty slapp den werdnde poiken att arbeta för mydet, nog tålte den utwuxne korlen att drifwa sin plog, meja sin skord och tröska sin säd. Läggom härtill, ait allmogen mit bota ala darnsjukdomar ned brånnivin, ech når den ej annorlunda fan lära barnen upa brännwin, att brödet då dopras deruti; få hefwa wi en gifwen orsak, bwarföre Skåningen daftadt fin star ka föda, ide äger manlig kroppsstalmmg. Att det till en del tillgår på samma fått i det öfra Swerige, är ganska sätert. Men det är likå wisst, att de karlar, som ej förbittida börjat ärbeta, fom måttligen brukat brännwin, och uppwuxit med godt underhåll, ej heller behöfwa blpgas Hb heta Swenskar od mara de gamle Göthernas sittelåggar. j Jnsändaren willl Huttisos : Um.