att emottaga fin Prowincal-Kåkarebeställning, och hade under denna korta tid tilwunnit fig als int bisall. Ett sällskap af glada waänner beledsagade den afskedstagande och numera werkligen falnas brodern en mil utom siaden, der mi drucko hans afskeosstål. Wid detta tillfälle författade en nmare med bipertspennan i handen följande impromptu, fom afföngå och hår på begäran mede las: Broder! Du för hastigt från oss far, Saknad utaf friska och af sjuka; Blott Du wille stadna längre qwar Skulle wi ej annan Doktor bruka. Men — Du längtar högre opp i Nord Der de friska bålfosroindar andas; Om ef mer wi rårag på wär jord, Råkas wi når luyywets morgon randas. Så farwäl — och tac för hwarje gång Du til daljans lif wäckt dina wänner; Ack! hwort hjerta är en afsket ssång Ack! hwart hjerta sin förlust ju tanner! 2—— ——————