Nidingen gör genom en Jnacr ded NR man tin hlagtrosser; Pkoöcenkaren deremok genom sierning wid sakta eld, för att utprässa en tillafwentyrs qwarwarande fettdroppa, går fin man tid ett brånnoffer. j g skofesstonen att på ett mästerligt fått göra olyckliga är gemensam för båda; men Procens taren har deck framför Nidingen jamma söresteg fom liften före dlotta styrkan. J vttre form åter tifnar Procentarens prke aldranärmast Skökans, och äfwen ofta i dess följder. Båda äro fala för den, fom låter reta fig til meddelande af en wiss förtjenst. Båda äro utpekade af allmänna opinics pen, kända, dädade, vegeterande i en atmosphere af föratt. Men för Skökan har man Correcs tionshus och Ris; — men hwarmed skall man wedergälla Procentaren? O! mitt Fädernesland! Det år allmänna sedligheten, fom bår hämna fin kränkta ära. Hwilken medborgare mil um gås med en känd Menniskoköpare, Niding eder Sköka? Hwarföre då umgås med en Ultrad åf: wen af dem, eler en Procentare 2? Hwarföre icke tillbakewisa ur Samhållskretsarne en person, fom friwilligt sjelf försakat al heder? Ken ett allmänt tänkesätt ide ens få wisa fig werksamt och nog förmående för att siraffa missgerningar emot medborgerligdeten? Samhädet afwise derföre afskrapet! Detta grummel skall då flyta bort och dana fig ett nytt Botany:Bap, och heder och delragande skola åter trifwas på jorden! Men det är ide nog, att Procenterlet utpråsfat sista skärfwen ifrån de genom tidens flådning olydlige, utan lift alla skrån af bofwar, sådane fom Fru Diavolii band och Neapels Lazaroni hafwa de spitsfundiga ste af wåra Ockrare äfwen welat genom Sophpistiska Statsläror tillegna fig od fin näring ej blott ostraffligdet utan också ett sken af billighet od laglig rättighet. De ha, utan ak biygfel, framstält fin argumentation få bår: Penningen år en wara: all wara gäller hwad den tan. Bisten på tillgång och dehofvet af waran bestämmer priset. Den fom fåljer säd, tager den högsta betalning fom fan åtkommas. Handtwerkaren, Bergsmannen för fin produkt likaså, o. s. w. Fånigheten har werkligen ofta lyssnat med twekande öra til detta Gastarnas skrän. Men huru litet täla dessa satser äfwen den lindrigaslte gransening? Först behaga Herrar Ockrare återtaga den osanna satsen: att Penningen och aldraminsl Papa perssedlen år en wara; ty den år intet annat ån en obligation ljugande om ett mynt, fom dem alc drig framställer; utan all Penning är en warumätare. Alnen och wågskålen i Kråmareboden äro ide dep warulager, utan måtten derföre. Hos Wexelbendlaren år Penningen en fort wara, men ej såsom hos Procentaren, att utbys tas emot 3: a 4edubbel myckenhet of samma fort, uten att efter äquation od comparation af andra slags mynt, utdptas eller förfålj.8; och denna åtgärd år lika få redlig, fom wälgörande. Ockrarns rorelse dexemot år yttersta Punkten of alt wåld och all oförrätt; ty då han lemnar en Tolfskilling för att återfå en Riksdaler, så år detta Slott ett utbyte af samma slags wara mot fördubblad gmans titet, och of den beskaffenhet, (om om en Zigenare twingade en Procentare, att emot en dålig Öläns Ring på en hästmarknad bortbyta en ypperlig tjensthäst, hwarpå han plundrat en Kawallerist. Men Procentareng påstående om rättwisan att uppskatta fin få kallade wara (Penningen) buru högt dan behagar, strider emot både rått och bikigbet; ty i alla länder bestämma lagarne Pennangerantan, fatt på olika fått; få att i England dänges den, fom tager 6 procent, fom dock år laglig rånta i Swerige, o. s. w. — Men räntan är fixerad af lag; oh i intet land finnes en. frisägelse för någon att ipda allmän lag, Mot bilighet strider ocksä det påstående, att Procentaren bar någon rättighet til denna näring, emedan han år ett Samhällets wattenbi, lätting, orklös, fom sieif ei gör annat än röfwar fint, fom ej deltager i Samhällets arbetande näringar, fom oftast ide deltager i def flatter och onera fbr de Capitaler, dem han på witst fått undanstjäler Staten, när de ej få fringmwandra i rörelsen, fom är deras bestämmelse, utan qwarstadna hos Drafen och göda blott: honom. 5lott detta förhållande af owerksamhet och lurande utesluter Ockraren från rättigheten att anses såjom Statsborgare och Näringsidkare, samt att njuta förmånerna af denna qwalifikation. Han gör mål, att ej poda derpå, ty den sofswande björnen fan ännu wakna. a — -. 27