flafm för det goda, men samdandet mellan Nationen är, foft ide uprlöst oc söndradt, åtminstone i vn dagar ide af fådan beskaffenhet, att Patriotism och ädelmod utgöra hufwuddragen i Nationens arakter. Men war och en fom kände Prosten Schartau, och sjelf har några dr utöfwer sitt dehof, skulle ban ide gerna offra dem rå wänskapens altare, då ban fer, att ett wälsignadt ändamål dermed ernås? Skulle han tåla, att andra tårar, än tacksamhetens folla på den bortgångnes graf. Och om från Lund en subscriptionslista drpnades, att dels betala den hederlige mannens skuld, dels understödia hang efterlemnade familj; månne icke inom Lunds Stift en betydande summa skulle ins samlas; och bo wet, om icke äfwen inom andra Stift månge Kyrkoherdar finnos, hwilka hafwa hört den kraftsulle, sinnrike Predikanten under fina lärsår i Lund, och med gladt bjerta skulle på bang dö da mull betala den underwisning, fom han under fin lifstid få gerna meddelade för intet? 2 —V——— — ——