Strödda anteckningar rörande Swenska industrin. De slesta orter i ett Rike hafwa gemenligen någon wiss särskild näring, slöjd eller tilmerk: ning, bvarföre de färdeles gjort fig bekanta och pwilken de drifwit tid fullkomlighet. Sålunda har Borås kommit i rop för fina ylletäcken, band och bolsterwar; Malms och Ystad för flippingsbands par; Nadolm för ullsrumpor; Engeldolm för violer; Säther för Bomullisspinning; Nådendahpl (i Finmland, då betta war Swenskt) för tiåstrumpor; Öjthammar för näfwerskor; Trosa för not: och nikredskap; llleicehama för egg-janfmide; Arboga för kringlor (månne ej i forntiden för öl, hwaraf 2rboga di diifwit ett ordspät?) Tyorshäda för brödlimpor; Eskilstuna för fina flåls och jernsmiden; enköping för fryddcårdssveirtar ; Wimmerby för or handel och kimrökstillwerkning; Etsjö för orhans del; Sölfwusborg för handskar och potatesodling o. s. w. Likaså dafwa hwart landskaps in våna-e fin särskilla slöid eler närngögren. Sålunda dfwers träffar Pelången alla andra Swenskar i boskapsskötsel oc Imsåning; Jemtläncningen att bereda fn om forma talgsltenstän; Wensgöthen taflar med olla i wäfna er; Hallandningen i (ickning och spånad; Emålanenzugen act ysta osi ech skdta humlegårdar; Skåningen att stalla orar oh reda klipping; Sotiländningen i fieshuggeri och kalkbränning; Nerikesbon i smide; Dalkarlen i rothuggring, mura läggning och Laggtärls iiwerkning; ESdders och Westmonländningen att göra trädredskap; Ösigöthen att torka fört oc bruka äriland o. s. w.