fam derpå, att ett stånd bör såsom ten enskilte, wäl njuta fin Egendomsrätt, men ej förtrycka andra slåns eller inkräkta på rättwisans bekostnod. Det mar rätt att Fredsmllen tillintetgjordes, att Ådlens arfsrätt til Embeten upphäfdes, att deras Gådsrätt drogs under allmän Domsltol, änskönt denna Gärdsrätt mål ej de jur. men de facto ännu i dag utöfwas på många ställen, aldrig af Herremännen fjelfs we, men af deras Fogdar och Jnspekiorer. Du skell erfara Min Läsare! att Inf. äfwen mid wisa, duru de privilegier, fom Adlen ännu har qwar, någon gång missdrukas oh det under ett tidehwarf, då Adlen borde förstå, att ide gifwa anledning till missnöje. Betänkom upprinnelsen til Jus Pas tronatus; men förgätom, att mid besättandet af ett patronelt pastorat har en patron flörre rått ån Konungen sjelf wid de Regala. Yäminnom of att Jus patronatus tiltommit sålunda, att en Herreman lsåtit uppbygga eler betydligen förbåttra kyrkan i ett Pastorat, anflagit jordar och råns tor til def anderbål, eller öfwerlåtit egendom tid Peftors-boftålet oh uppbyggt Prestegården. Sås dana uppoffringar funde uton afund delönas med parronsrårtighet. Men hwad hafwa Patronerna siort i lånoliga tider för fitt Jus? Månne de uppbygga, reparera, förbättra, donera? Mej! de låta med få undantag Kyrkorna förfalla, och anse Kyrkboiiongen såsom fin personekla ins komst. Man bar haft exempel på patroner, fom tagit från Kyrkan def blytak, men lagdt tegeltak i stålet, och då Kyrtoberden utwerk de dos Konungen, att Patronen tillförbands lägga ölytaket dit igen, få skedde det med en sådan desparing, att det mar föga warattigare än ett tegeltak. Samma kyrta gick i köp och byte från en till annan såsom ett år. Siu:ligen blef Patroncråttigheten genom Konungens Dom förenad med en af Stånes lörsta Sätesgårdar. Nu har Patronen 8 til 10 år vppoutu Åvrtotionden, fom år btanv de störsla i hela Stiftet, och rå 10 år stiger til mer ån 1006 tunnor. Dermed hade Patronen kunnat uppfyta wilkoret, fom mar att sätta kyrkan i wederbörligt siånd. Ändcck år den bland de uslaste i stiftet; ändock har ingen tillbyggnad skett, ehuru en stor del af folket wid Högtidsdagar nödsakas ide blott stå rå fyrkogolfwet och i wapenhuset, utan äfwen utanför fyrfoporten, lift de dannlpste under katholska tiden. Man må mål fråga: år sädant rätts mill? Jnsandaren förnyar fin anmärining, att det ef war det första ståndets priwilegier, utan rått wisan och e endomsrätten ham wille taga i förswar. Ware Patron:råttigheten Helig oh orubbad, inen bl.fwe innehafwaren tillförbunden att uppfpda de willkor, med bwilka Patronsråttigheten är förenad! Patronerna låte fine Jnspektorer uppgöra rådenstaperna för fyrto-tionden ; men ware det Paslors både rättighet och skyldigpet att uppgöra räkenstaperna äfwen wid patronella kyrkor! Ware Pands-Kouoret en kentrol i afseende på dessa, säsom på de öfrige i stifiet — — — Men om Perremännen äro ömma om fine primwilegier i detta fall, det år, om de wilja förfäkta de oråttfärdiga priwilegierna, sedan de låtit de rättwisa fara; — få bör man befinna, att en Paster i ett patrenels Pasterat försakar ach måste försaka, tiger och måste tiga, bejakar och måste bejaka, bugar och måste buge. Altså må man befinna, art antingen bör genom lag sättas en gräns för Petronernas, eller rättare deras Jnspektorers egenmptta oh herrsklystnad, hwilka borde heta Ladufogdar, derest de icke woro Kyrfeinfpektorer ; eller också tinhör der en starkare auktoritet att skäffa rättelse. (Fortsät tes.)