Spionen. Spion och landswägsstrykare monn ej till samma klass de höra? Ty fom en ann misssdådare brecwid en fåagberoakare ö jag ryss såg en spien på samma kärra föra, Jag såg det — och för afgiordt tog, att något skadedjur det wore; ty ej med sådan stjuts ban fore, rå rätta wågar stadd — det gifsade jag nog. OM bar jag — sägen I, fom tånnen 14 närmre håll, än jag, den wännen den wärnen ef alt kontraband, fom finunar öfwer till wår strand — bar jag ej gissat rått, fom fade, att jag på skjutsen kunde fe, att det war en landflrptare, som pä tilllfälle lurade? (kri skjuts han också derför hade.) Men — sagot i paranthes — det är med of rätt illa stälot oc fan hwart sinna staka, alt en spron fra ba beswär bland folk, som årligt namn dock bär att som en tjuf om natten waka. Spionen år en orm — ja — aldraminst en snok, som hwar han träffas i en krol bör fom ett skadedjur betraktas och på ett tjenligt wis til fjerran land ju fraktas: Godt folk! jag derför mig förenar med Er och ödmjukt föreslår, alt den som ett besök utaf spionen får fri fljutå ät bonom od består, rå sädant sätt — som jag nu menar