Anteckningar rörande den olycklige Kouung Ludvig XVIl sista lefnadsdagat, Hå han dömdes till dåden, bereddes dertill och afrättades. Ghuruwål efterwerlden gerna skulle å ena sidan önska att glömma det blodiga uppträde, då ben rättrådige om milde Ludvig XXI:s hufwud för, ett oskyldiat offer för Franska Nationens blovs törstiga raseri; få lår mål å andra fidan ingen tidepunkt inträffa, då man et frågar, hwarföre detta grymma öde skulle träffa en Konung fåran som Ludvig, och ännu mindre någon tidepunkt, då man ej skall skänka bonom det ömmaste deltagande, få ofta man besinnar, att han deg oskyldig. Det war d. 17 Jan. 1793, fom dödstomen öfwer Ludvig XVI afkunnades, sedan def opse pellation till folket ej blifwit antagen ; dagen derpå öfwerlade iman, huruwida domen skulle genast werkställas eller tills widare uppskiutas. Denna bledsdom, fom alltid wanhedrat Franska Nationen, skall aldrig, åfwen of den senaste efterwerld, läsas uten rörelse. Den innehåller flera märkliga oms ständigbeter, fom, om de ån aldrig få ofta återkallades i minnet, torde dot ide blifwa för Läsaren utan intreffe. — Wid session d. 14:de, beslöts efter flera debatter, att följande dag rösta öfwer dessa 3:ne frågor: 1:o) Sr Ludvig skvoldig eler cf? 2:o) Stal domen p:esenteras feolket till sanction? 3:o) Hwad straff skall honom tildömmas? Session hölls d. 15:de När röstningen öfwer första fråqan skulle företagas, begärde Buzor, att de ledamöter, fem wid deras namns upprovande woro frånwarande, måtte efter de andre få gifwa fina röster. Äfwen wille han att listan rå de röstande stulle tryckas och kringsändas i Departementerna. Bägge delarna biföllok. Uppropet börjades, och frågan förestäldes sålunda: Är Ludvla skyldia till sammangaddning mot Nationens frihet och förs brytelse mot Statens almänna fåferbet 2 3 det de röstoande afgåfwo fin mening lade de antingen banden rå bröstet eder lyfte densamma i Höjden, Äf Conventets 745 Deputerade woro 20 frånmas tande med tillåtelse, och 1 uton känd orsak om 5 sjuke. 26 af dem gjorde, i det de afgåfwo fina röfter, anmärkningar, fom mest ata gingo derrxå ut, att man ide trodde fig berättigad, att såsom Domare afgifwa fin mening. De öfrige 693 röstande bejakade frågan enslämmigt. Hwarefter ock sedan voteringen blifwit uppläsen, Prefidenten uttakade följande ord: Jos förklarar i Natienal conventets namn Ludvig för öfwerbewisad om sammangaddning mot Nationers frihet, oc förbry: telse mot Statens allmänna fåferbet.? Härefter skred mon til omröslnina öfwer ondra frågon: om domen skulle underkastas arpelation till fot. Wid rösternas uxvsamlande blef refulta tet föliande: 3 ledamöter woro frånwarande för sjukdoms fu, 10 mile ei rösta, 424 röster förfafiade och 284 antogo appellation. J följe bwaraf Presidenten uttalade följande utslag: SDSäledes förklarar iag Nationalsconventets namn, aft det beslut, fom conventet gifwer, är ej underkastadt appe Rön nr i ortsättes. a. AN As. (6D61 CYYS 977 3 5 se -— 6