I ——— Exempel af en god skriftställare i fält. Min kära Bror! Jag nyttjar dessa få lugnets och fredens ögonblick, för att underråtta dig em det fasliga buller och allarm, hwarmed de blodtörstiga fienderne (af hwilfa likwäl de fleste Gud låf, äro dödade och skimgrade) nu på ala håk orca of. Hår må du t:o äro wi ute — ha inger mat dit åta oh intet annat mått att drida än litet brännwin, ot når wi sätta oss till bords, nöd gas wi wara bewäpnade i båda bänderne; medan jag slrifwer dessa rader bar jag en fabel i da ena oip en pisiol i den andra handen. Jag fade från början, att ändan skule få lli, och iag finner att jag bade rått, ehuru mi ej ännu hunnit mer ån balfmågs, Nu går det framåt alt broad det fan så at allting står som det flår, — Jag skulle ha beswarat ditt fåra bref för minst fjorton dagor sedan, men jag bekom det först denna nhiergon. Knappt kommer någon post bit uran att bli ntfwad. — Det är icke längre sedan än i går, då sådam hande stror inwid fladen bör — Försigtigtwis hade man ej medsänt Postwäskorne af fara för öfwerwåd, och til au lyca war ingen på kärran utan en gosse, som red utmed den, och som hade ingenting för tjufwarne att taga. — Förleden Thorsdag ingid underrättelse, att ett fiendtlige detachement war i enmarsch under si ndtligt standar, men uran fana och musik blott en trumma och 2:ne klarinetter — Strax skockade fig hwar man på stället, qwinnor och barn indceräknade det tid mötes — wi funno snart wår siprka mycket förliten od de bade avans Cerat oss allt för nåra, för att tänka på retrait. Döden lästes på hwar panna, men wi gingo på och just då halften af oss stupat, begynte ana att få lif. Tih od pda hade fienden inga kanoner, utan pistoler, forta sablar och kastpikar, och som wi bade musketer och ammunition tillrädligt läto wi dem ala springa öfwer klingan. Jngen själ fom undan, utom några få, sem dränkte sig i ett nåra beläget tråsk, och inom några ögondlick hördes ej annat än tpsinaden. — Deras umform war af flere färgor men till sctörsta delen grön. Efter actionen hastade wi att taga i ögnasigte ett slags läger, som de lemnat efter fig. — Alt hwad det fanns, woro några dussin vikar utan spetsar, och några dussin tom buteljer fyllda med wåatten. — Troppar åre nu fällda öfwer alt rundt kring i landet, hwilket aldeles går in i mina idser. — Jag bar endast tid att tilläggo, ett jag har myckes bråst om. J störsia hast. ö Din uppriktige wån