rans hand, och derföre urvwaknade den slocknade Religionskänflan. Också skulle aldrig Mabos met etthundrade är derefter kunnat intaga Constantinopel, om ide Påfwens afund till den Srekiska kyrkan bade motarbetat den Enthufiasm, fom wille hindra Jslamiämen att intränga I Europa. Hwem ser dock ide huru försynen fatt en gräns för Muhamedanismens framträngande? En Scanderberg oh en Sobietski hafwa frelsat Europa. Äfwen tan Swensra Nationen smickra fig, att en Königsmark och en Rils Bjelke tuktat det Turliska 5 werdådet. — Men den Christna werlden fan wara öfwertygad, att heldre ån försynen skulle tillåta den Grekiska nationens utrotande, begagnar försynen få kraftiga medel för fina ändas mål, att inga politiska maximer funna motwerka dem. Ty om Södra Amerikas och Greklands sielfständighet skulle hafwa stridt mot en stor Nordisk makts antagna grundsatser, det infåndas ten dock ide tror, få wore likwäl werkan af slika grundsatser tillintetgjord, om Sfroerfivåmnine garna beröfwade densamma förmågan att handla offensift. Det år likwäl besynnerligt, att menniskans finne i wåra dagar år få litet stämdt för Religlosität, att en wink ditåt, i fåne för att wäcka uppmärksamhet, åstadkommer löje oh begabberi.