Anmärkning af en Resande. En resande, fom för twenne dagar sedan passerade genom wår stad, warseblef med ledsnad, att träden på stadens torg blfwit borthuggna och pttrade derwid: man har borttagit stadens prydnad. Han frågade, hwad orsaken häriill kunde wara — och någon, som händelsewis war tillstädes och trodde fig känna förhållandet, uppgaf dertill hwarjehanda skäl, t. er. att träden woro till en del förs torfade, att de för mycket skymde för fenstren, att de woro hinderliga mid infalande marknader m. m. Men ala dessa enförda tål tyctes likwäl den resande anse för småsaker, i jemförelse med den prydnad för torget, fom dessa trän werkligen utgjorde, Han medgaf wal, att de medförde å ena fis dan wissa olägenheter — men också å andra sidan föfte han bewisa, att de medförde flera matfmarans de fördeiar, Ty — lät wara, fade ban, att de t. er, skymde för fenstren, fom war en olägenhet, få war det dot en obestridlig fördel, at: de på samma gång ofta boriskymt hwad fom warit ganska fult oh skröpligt; låt wara, att de förtorkode tråden, ide blott på torget, men äfwen annorstädes i staden böra ofhuggas, som det Beter, och kaftas på elden; få bör dock ej få ske med dem, hwilka äns nu äro friska och funna ännu i många somrar med fin grörska förnöja ögat och derstädes göra en ganfka god brytning i en tafla, fom ide alltid wifar de wackraste föremål; låt wara flutligen, att de wid infallande marinader warit till hinder både för förnuftiga och oförnuftiga djur, få hafwa de dock å andra sidan ofta motat stängande oxar eler skenande hästar, samt ännu oftare warit ett godt ryggstöd för wandringsmannen. Då den resande tagit allt detta i öfwerwägande, beklagade han ån ytterligare hwad fom hade händt od undrade, att iman ej i det stället föranstaltat om stängjel keing gamla kyrkogården, hwarest stadens förta år belägen, för ati dymedelst hålla förgården til ters plet i mera helgd än hittills samt freda de aflidnas hwiloställen från besök af råmande och gnäggande marknadsdjur; der fortomdags endast hördes fnyftande wänners klagan. — Han kunde icke inse, hwar till ett sädant bygge, fom detta, egentligen kunde tjena, då planteringen ej mar slörre. Om det ändå bade warit, sade han, och bet fig få skälmskt i läppen, 6 a 700 fl, Elar!