dade sitt tillgrepv med den werkliga nöd, fom ide war någon förewåndnina, eftersom landet war få skuldsatt, att Konungen ej kunde betala Sweriges gäld til Läbeck, utan medelst tillgripande af den ena flockan från hwarje Kyrka, fom ägde twenne. Men eburu er eriges financiella belägenhet under dessa 3 århundraden i mårfelig mån förändrat fig, få är i hela öfra Sweriqe ännu i denna deg Kyrs Fostionden dragen under Kronan; oh årligen utgå Pielpe-lifor, fom follas Stamböcker, til upphygs gande och reparerande af uppländska Korkor; utan att inti denna deg det blifwit påtänkt, att Kros nan ide mera behöfwer den indragna Kyrfostionden, eftersom Smerige bar hwarfenrfkuld eller ktrig. Men efter Konung Gustaf I war en stor Honung, få inbillar man sig, att ingenting bör förs ändras eller rättas, fom denne flore Konung giorde. Wisserligen war K. Gustaf for, fom förmådde att tillwägabringa få siora omwälfningar; men somliga woro föreffrifna af nöden, såsom K. Gustaf sielf erkände, att han ej skulle tillgripit dynka medel, om ej nåden påkarat dem: :et mil säga liksom Herren tillstadde Judarne ett och annat, för derans hjertans hårdbet skull, änstönt det war orätt, så widtog K. Gustaf mycket, fom ej mar rått, men för nöden stull, fom år den bögsta lagen ; och således hafwa efter hans död funnits Sjusofware, hwilka, fast de ide sofwit i trehundrade år, åtmins stone sofwit etthundrade femtio. Medgifwom, att K. Gustaf tillgrep Kyrfostlonden ej blott of financielt behof, utan äfwen af politist maxime, för att stötta det Katholska Prestewäldet. Wålan! Har man då behöft plundra kyrkorne för att tukta Presterna? Bättre hade då warit att taga Preftetionden ifrån dem, och göra dem famt: od synnerligen till tiggaremunkar. Men Jnsåndoren tyder fig förstå, att Sweriges yo: litiska ställning numera år sådan, att en flok politik snarare påfallade ett ffpdd af Presternas rättigs beter, utan att derföre trycka andra siånd. Men utan afseende på dessa omständigheter lår det wåra afgiordt, att ingen nöd längre förklarar en fortsatt indragning af SKvrkostionden i öfra Swerige under Kronan, fom, genom äpckligare konjunkturer och politiska förhållanden, lår i alla fal åga tills räckliga medel til Statens utgifter. J sammanhang härmed bör i korthet nämnas, att under de rysliga rartistiderna tillställde en Riksdagsman wid nomn Håkansson, att al FKyrkostienden i Blekingen skulle få lösas efter en wiss markegångssättning, fom nu mera för en tunna Råg, swarar emot priset för en butelj Porter, Naturligfwis hafwa be Blekingska Kyrkorna genom ett slikt Adwokatsknep blifwit utarmade. Följs den blef, att, då Gammalstorps förfallna kyrka skulle ombyggas, funnos inga medel, utan stambok samt kollekt söktes och bewilijades. Denna procedur war ännu oriktigare än i afseende på ftlambåce fer i öfra Swerige, der kyrkorna förlorat fin tionde; ty i Bleking hafwa kyrkorna fin tionde ännu i bebål fastän den blifwit genom Riksdagsintrigen siraffbart förwaltad. I Augerum förstodo Sods neboarne fig ei på att begära stamböcker och IFollekftsmedel, utan de skulle sjeljwe bekosta ombyagans det af fin kyrka; följden blef att en generation fick ensamt bära tyngden, då eljest bela bördan hade blifwit fördelad på flera genom fyrfostiondens utgörande in natura; och derföre hafwa flera hems mansägare i Augerums Socken måst sälja eler inteckna fina hemman för att betala fin andel i tofs naden wid fyrfobyggnaden ; od hafwa således blifwit straffade liksom hela menniskoslägtet genom den öfwerträdelse fom fordom begicks af caput representativum. Men emedlertid har hela denna pros cedur med förwaltningen af Kprkostionden förtjent uppmärksamhet om ej til förbättring, åtminftone til anmärkning. A — —