Det lärorika e Det fig tiddrog (men hwor och när, fan jag mig ej tid minnes föra) att i en stad, der domstol år, af Pastor loci man begår, ban Dompredikan mile göra, Han gansta wäl beredde fig, och wille bli uppbyggelig, att ett förhär dadt hjerta röra och sondaren til ånger föra Nu andaktsslunden inne mar: och redan sammanringt man bar ; men ingen Domare förmärktes. Nu Pastorn i den tanten stärktes, att Domarn efter wanlighet ej kom i kyrkan, ty han wet der straffas oråltfärdighet. Dock — wille Pastorn ännu dröja och Santorn fit sin rösi ej höja; man skickat bud od frågat bar, fterdömet. om Domaren ej färdig war — men ingen kom — och som nu tiden att längre wanta war förliden, så börjades på wanligt wis wår Gudstjenst nu med lof och pris; och — sedan man wl slutat fången, och Presten redan war uppgången på predikssoln — der han nu är; ban fer fig kring först hår och der, om ej han Domarn tan upptåda ; sen med en röst, som kan uppwäcka de döda, börjar han sitt tal med något språk af lämpligt wal utur den helga Gudaläran: 2Dlsyndare, hwad bar du gjort? Då budet hwiskade, som Domaren åtsport: Han fatt fig ned, att spela fort och kunde ide ha den åran.