8 Något om synens bewarande. Menniskans fyn förswagos på 3 fått i synnarhet: 1:o) Genom ögonsjukdomar. 2:o) Genom andra sjukdomar, fom förfmaga kroppen, i synneryet Nerverna, 3:o) Genom ålderdomen. . Att alldeles förekomma werkningen af deffa orsaker, få att lika god syn hela lifstiden bibe hålles, år ingen möjlighet, men genom försiktighet fan man likwäl pvindra hasligheten of ett sådant synens aftagande, och mycket bidraga til ögonens både förwarunde om yprka, om man noga iafttas ger föijande reglor: i 1:o) Bör man aldrig wistas långe i sänder hwarken i mörker eder mid starkt oh glimmande ljius. Orsakerna, på hwuka denna regel grunder fig, wisa äfwen, att ala hastiga ombyten af ljus q mörker äro skadliga, samt att en swagsynt menniska ej bör bo i sådana rum, fom ligga mot 2:0) Bör man, få mycket möjligt är, undwika läsning of fin flil, antingen skrefwen eller tryckt, isynnerhet wid skenet af ljus, 3:o) Bör man icke läsa eller hafwa något fint arbete för fig i skymningarna; icke heller wid ljus, Lycklig den, fom i tid följer denna regel, och begynner ott akta fin syn, innan nöden twingar honom dertid ! Mången har, genom få stunders förnöjelse om aftnarna, alldeles förderfs wat sina ögon. Man känner i början föga eller liten olägenhet deraf; men i langden sår man kännas wid en swag spn och således dyrt plikta för sin obetänksamhet. 4:o) Bör man aldrig länge fästa ögonen på något spnmål, fom år mycket lysande, i fynners bet då man nyss waknat om morgonen, Följaktligen bör man den tiden ej flåppa in något solsken i rummet, utan håla fig på en stund i medelmättig dager. Sången bör ide heller wara alldeles hwit eder röd, och det för samma orsak. De fom hafwa swag syn, borde hafwa gröna meubler Ain De skulle deraf finna fig ganska wäl. Sjelfwa naturen bewisar sanningen e regel. ö 5:o) De som äro långsynte böra wänja sig wid mindre starkt ljus, och under läsning hälla boken något litet närmare till ögat, än deras syn tyckes fordra. Men den fom är närsynt, bör läs fa på få långt håll, fom år möjligt. På sådant sätt blifwa begge dessa fel småningom förbättrade, och spnen minner allt mer och mer slyrta; men om detta försummas blifwa sådana ögats ofultoms ligheter ju längre, iu större. (Foris. e. a. g.)