Surprisen. En gång gick jag förbi rättwisans fåte och såg — hwad aldrig förr jag skådat har, — en Themis ) bild, ett litet fult beläte, som mot all wana ej wigtskålar bar. Hwad skall wål detta, tänkte jag, betyda, att Hon står Hår få e en i sitt slag? jo — swarte en of dem, fom m 2 stelyda, — att här blott wäges efter walbehag. Du tisläfmentors någon af den läsande publiken ide skule känna detta wälbekanta namn: få meddelas den annars åfrerfiddiga upplysningen, att det war fordomdags rättwiskas Gudinna, och stulle äswen på detta salle passeta derför, ehuru i en ganska wansäld stepnasd. Hon förekommer alltid och allestädes, utom Her, med wigtstålar i Handen, hwarmed hon afwäger menniskors rått, utan att förorätta någon, —g0—nö — —ä ————— ———