Det Akademiska lifwet i fordna dar, en löjlig berättelse, hämtad ur en game mal Student-journal. 1736 rustade man sig wid en resa till Akademien, som till en liten wikingsfärd; letade opp den längsta härswängaren, skaffade fig en huggfri karpus och siora stöflar. Man anlände, band in eft Collegium od skar til en inippel. Första aftonen skrek man med ful hals på gator och gråne der: andra aftonen twang man godt folk att flåda ljusen: tredje aftonen gaf man, och flerde aftos nen fid man firyf, Den med starkaste basslämman och senfullaste armen war siörsta koxen. — 1796 binder man in Collegier och beställer dansskor, man låter Gesäller och ljus wara i fred; låter sina medchristna sofwa i godan ro, och håller det för rätt så bederligt, att göra wackra entrechater, som dela ut duktiga slängar. — 1736 reste man hädan med plåstradt, oh 17)6 med pudradt bufs wud; 1735 skröt man af de slagsmål, i hwilka man deltagit, och 2796 af de baler, hwilka man bes wistat. 1735 uppwaktade man wäl med blpgsamhet Högädle Herr Profefforn, satte fig ytterst på Stolkarmen, bet i hatten, slog ner ögonen, swarade helt enstafwigt; men om awällen repade man mod, hämnades sin förnedring, och (of idel courage) slog ut YProfefiorng tutor, och ropade pereat. 1796 inträder man wäl med dristighet, sätter sig midt i slolen, ser stint i spnen, brukar både försals och eftersats i siua perioder, följee Ända ut för trapporna, men låter (af idel pultroneri) Herr Pros