Jnrikes Nyheter. Stockholm d. 16 FKebr. Sistl. Måndag gaf H. E. Norrska Statsminifiren Sommerhjelm en bal, hwars högtidlighet ökades genom den Kongl. fauriljens höga närwaro. 3 — Den berättelse af Minifteren för Uttik.s ärenderne til kongressn i Republiken Coumbia förledit år, hwilken Liste der Börfens Hale med gårdagens post upptaget i Bladet för d. 5 Febr. efter ox Journal de Commerce, har man bär i hufwudstaden läst med sä:deles uppmärkamhet. En of måra lidningsstrifware har derföre ansett det mödan märdt, att af denna berättelse meddela följande mårfe, liga utdrag: H., M. Konungen af Swerige och Norrige har skickat fin General:Konful i Förenta Staterna til denna hufwudstad, för att afsluta ett prowisoriskt handelsreglemente med detta land, Ulaf de förslag, som Riddaren Lorich gjort i detta hänseende, skola de delar föreläsgas lagstiftande Corpsen til kännedom, fom behöfwa def medwerfan od sanktion. Af hwad beskaffenhet de och inå wara, anse wi för tilllbörligt att på förband tillkännagifwa, att det blott är fråga om ett förfök af tort waraktighet, med afsigt att närma begge Nationernas intressen til hwarandra oh på sådant fått förskaffa de förberedande insigter, fom äro behöfliga för afflutandet of en definitif handelstraktat. — GBeneral-Zu0ftyrelfen bar all möda ofparad för att tillwägabringa en så beskaffad lönereglering inom Tullwerket, att denna tienftemannascorps försättes i ett någorlunda oberoende tillständ. Man kan ej nog beprisa denna Styrelsens princip; då man känner de swåra frestelser til affall, som inom denna werkningskrets förefalla. Att i sådana fall, då Statens rättigheter äro i fråga, delt och hållet lita på menniskors nit och rättskaffenhet, detta tyces wara något för äfwentyrligt. Pröfwe menniskan sig sielf — och bon skall tywärr finna, att med knappa löningswillkor samt flera behof år ofta tillfället att upphielpa dåliga affairer på det allmännas bekostnad, en af de swåraste frestelser att besegra. Det år säledes en ganska rigtig princip, att, alldenstund Staten äger behof af sådana tjenstemän, de få aflönas, att de anse fig wäl belåtna oh funna göra fina skyldigheter, utan att frestas af behofwet. Styrelsen, fom wäl för det närwarande ei tan tilstyrka någon allmän od betydlig lönförhöjning för Tullwerkets tienstemän, alldenstund tillgängarne dertill ej ännu få noga funna beräknas, anser doc en sådan fördöjning, isynnerhet för de lägre graderna wara owillkorligt nödwändig. Styrelsens yttrande öfwer detta ämne wisar tydligen, att Stprelsen fullkomligen upps fattat och gillat allmänna opinionens öfwertygelse, fom säkerligen instämmer med densamma tid ala delar deri, att det närwarande bandet på Tjenstemännens bandlingssätt inom Tullwerket, — nems ligen Styrelsens rättighet att transportera eder från tjenstgöring alldeles afftänga en duglös och opålitlig Tudltjensteman, wäl måtte fortfara; men att det qwarstår mera fom en slräckbild än fom någon werkligt återhålande twångskraft, emedan willkoret, att i allt fal tjenstemännen bibehålla 16: nerna, hwaraf åter följer, att för efterträdarne nya löner måste anslåäs, ej fällan gör bestraffningen mindre känbar för den enskilde ån för det Allmänna. Om en Tughtjensieman ansåge fig osäker på fin plats, blott af fruftan för den ensidiga nycken eller det hemliga sörtalet, wore det äfwen fara wärdt, att han i det längsla begagnade hwarie utwäg att under tienstebefattningen förwarfwa ett kapital, pwars ränta motfwarade den ringa lön de flesta uppbära, endast sådant kunde ske med den Warsamhet, att han undginge lagligt åtal och anfwar. Wäsendtliga medlet för oberoende är utan twifwel det att få låna tjenslemännen, att de af behofwet ide må iockas til afwikelser från rått och