Helsingborgs-Posten – 19 februari 1825, sida 3

Äwem hwar det, fom min sällhet störde och mig till jorden återförde? En Lucifer med mask, en utklädd skälm det war, som fastlagsris i banden bar; men — då jag ropte — hwem 2 — gaf bugande till swar: jag kommer att ödmjukast fråga, ö om jag kan wara Er i dag till tjenst med ett och annat slag; få fall jag genast nu på Er andisn ing tåga. Tack — fade jag — gjör fom du wlll; men riset råder wisst ej till? fy — hvad förflår det bland få många, fom du skall jälfa på? — du borde hafwa långa och tjocka — du förstår mig neg, Hon meningen förstod och log samt bugande af mig nu dagens order tog. Hör på — ssk opp en liten rån, en småtäck, glad, oskyldig flicka, som icke hunnit wakna än; fill benne will jag först dig skicka — A mina wägnar gå åstad och klappa oskulden så fatta; det år ju biott en warningsgrad alt sig för wärre skähnar afta 2 Rär din wisit är slutad der 3 få bålfa på en annan syster, fom ej just någon oskuld är, fast mera wild och fri och yster; der härdare du klappa må; om rått du ärendet skaa främja: och blir hon ond — få swara då: iag will blott lila fyfter tåmja, derefter — föl dig opp en fru som tor besök på morgenstunden tid någon artighet är ju man städs mot fruarne förbunden 2) Men — bulta först försiktigt på; ty kanske sofwer der en herre? Pg när du wäl sluppit in — fen må du gerna bulta något wärre. Sen Cvas döttrar du besökt, der Panligtwis man framgång röner ; s til Adam och hans fallna söner. Men byt mot något annat ut bet lila weka fasllagsriset; ty ej drefs gamle Adam ut på sådant fått ur paradiset ? Tag wandringsstafwen i din hand! du till en wän dig skall begifwa, som hade för sitt brott ibland förtjent, att wärre tuktad blifwa; der bruka ingen skonsamhet; ty sådana ej stonas böra, form gå få långt i stomlöshet, att aldrig rått de wilja göra, Gå widare — och sök dig opp en wän, fom tror fig mer ån andra, fastän ban tycks med själ och kropp som andra kötsens trätar wandra; der bruka krafter med besked; (en fåren ej få lått man twingar) förföf, am du fon fålla ned hans widt utspända örnawingar. Gå widare — och för fen opp en wän, åt pwilken ala skratta; som gerna springer i galopp för att en nåd i kjolen fatta; på honom må för mig du fritt den lämpliga methoden bruka; i fall ban kunde bsifwa qwitt sin högt förnäma febersjuka. Gå widare — jag wisar dig nu till en wän, som kom i swangen; som öfwer intet bröstar sig, om icke endast öfwer rangen ; på honom må du gerna od den lämrliga methoden bruka; i fal ban, fom år sipf od tjock, fig skulle funna förödmjuka. Farwäl! det Ware nog härmed! iag will dig icke mer belasia 3 de endra lemna wi i fred; det kan ju dermed icke hasta 2