wäxa der äfwen. Fruktträn planteras od trifwas der wäl. Gurkor och meloner wåra på fria fål ten, Biskötseln är i ful gång och honung oh war erhådes i mängd. Strödda berättelser. Det hände fig en gåna, att en man, känd för att fitta långe om aftnarna vå källaren eller nobis, och ofta komma litet fotfallen hem, behöfde sent en qwäll att wid en aatlykta se på sitt ur. Men som han ei fick rätt på urkedjon, bwilken på något fått förwillat fig i hans underkläder, ins billade han fig att vafwa blifwit bestulen; stapplade derföre han til en polig-tjenftemon och be skref för honom, eburu med någon läspning od fmårighet, utseendet och beskaffenheten af det förlos rade uret, jemte urmakarens namn fom nyss reparerat det om bodde i nästa aata. Följande. mora gon innan dagningen hade polisstienflemannen redan fått af urmakaren en fullständig beskrifning på uret, oh skickade order til ala urmakare, til stadens assistans och ala dem fom lånte på pant, att de borde fasttaga den fom fom ot utbiöd uret. Fram på förmiddagen, när förberörde Bacchi wän sofwit ut oh war redig, fann han det förlorade riktigt qwar på sitt ställe, och mindes alldeles ingenting af hwad han giort och hwad fom skett under föregående natten, Som det stundom häns der en Bacbi wän att kassan är klen, tog denne wår broder sin klocka oc begaf fig til en pros centare att låna penningar derpå. När procentaren fann att det war precist samma ur fom bes skrefs i poligorderna, tog han fast mår broder och låt föra honom med 3 man fill polis-tienflemannen, fom wisserligen bade fritat honom i fängelse såsom tjuf, om han ej i honom igenkännt den Bacbi fon, fom besökte honom natten förut. En gång genomreste en bögtförnäm Herre en liten stad. Han emottog på wanligt fått upp: waktningar af stadens auctoriteter m. fl. Borgerskapet infann fig äfwen, anfördt af fin chef, bwil fen med flera diupa bugningar tolkade få godt han kunde sin och sitt Borgerskaps oskrymtade mwöårdnad. Den bestälssambet han wisade att i alla möjliga direktioner uttrycka fin äregiriga respekt, fom den högtförnäme Herren att fästa någon närmare uppmärksambet på hans många fjeskaktiga rörelser. Den högtförnäme Herren wände sig derpå till en af fina adjutanter och frågade: hwad söker wäl den der lille bugande mannen? Säkert, swarade adjutanten, någon nådebewisning för att uppe hielpa fin förfallna reputation. År det möjligt, inföll den högtförnäme Herren — fan hans reputas tion dermed hjelpas, få lår Honom få hwad han begår. Han fick det — men reputationen förföll ännu mera.