finder det flydda århundradets lopp wärte i Södrens sköte ju opp Nordens förswar, wår Kung och Far ? derför i dag prisa wi himlens dolda rädslag. Gwithiod det gamla, fom sekler har stått, räkna från denna dagen skall blott anornas glan ; i Carl Johans födelsestund sidt med of Nordens Bud ett förbund. Satte ej Guden fitt swärd i hans hand ech honom bjöd att skydda det land, der Göther bo; der efar gro på bieltars ben — edt bragden flår fom en bautarflten? Guden få bjöd — oh Han lydde def bud 5 skref på skölden: Norden och Sud: från Fosterjord så til wår Nord kom en dag Han och ej blott Länder, men hjertan wann. Tog han of ej i fin skyddande famn och gaf oss åter ett frejdadt namn, sjelfständighet, som ej mer wet af annat twång än det of lag och rått på en gång? Derföre Wäldige! prisa wi Dig ; från dina bragder härleder fig wår frihet ju ? en flamfar Du blifwit för den, för Nordens tappra och fria mån. gefwe Du, Kämpe för fribet och rätt! Lefwe Du, Görhers Kung oh Din ätt! Lyckligt wårt land, då af Din band dess spira förs —! å dela neiden genljuda hörs.