Spöket. En ansedd Borgare i V.... förlorade ett af fina barn. Familjen föll i den djupaste sorg och kunde ei glömma den älskade fonem, Någon tid derefter hände, att, få ofta bordet war dukadt och man war i begrepp att sätta fig, en serwett altid felades. Man förundrade fig, och husmodern företog sig slutligen en dag att sjelf duka bordet, gick fedan ännu en gång i köket, och når hon fom tillbaka i matsalen, saknades, fom manligt, åter en serwett, ehuru ingen emedlertid warit i rummet. Nu blef hon förskräckt, bleknade och darrade och kunde ej tagas utur den tron, att hennes kära sons ande ännu gick till bords och tog med sia serwetten, bwilket i lifstiden alltid warit hans wana. Man uppdrog derföre åt en prest att håna själamässor för den aflidne för att bringa honom till ro, fwen en gammal gumma, fom bade det ryktet om fig, att bon kunde mer ån andra, sattes i werksamhet. För att komma i närmare fommunifation med underwerlden, steg bon ner i den dius paste källare, som fanns i huset; alt husfolket åtföljde benne med warljus i händerna och ropade: UAnde, hvad begår du af 087 Anden swarade intet, men en ledamot af processionen blef mars fe en hop serwetter under en gammal tunna, Wid denna fyn tog gumman flykten med hela fålftas pet. Nu beslöt Herrn huset att sjelf underföfa saken. Han gömde fig i rummet fedan bordet war dukadt, oh fi! Anden wisade sig för honom — i skepnad af en stor katt, fom i all tysihet hops pade opp på ex stol, drog ner en serwet från bordet och tog den med fig för att förbättra fin fång i källaren. AA —