Såsom både hedrande för den belönande och belönte förtjenar anföras, hwad Gefle Weckoblad N:o 31 omnämner, att Kapten J. A. Nerelius, förande skeppet Wilhelmina från Gefle, som under wägen till Södra Amerika, sedan han wid swår storm och sjögång förlorat 2 ankaren och rodret sprungit af hakarne, genom kloka och käcka manövrer samt besärrningens berömwärda hurtighetl råds dat skepp och last från en hotande undergång, blifwit of Stockholms Sjd-WsfuranssSåtlffap förärad en förre Silfwerkanna, hwiken mid en of Rederiet d. 14 sistl. Juli om bord på skeppet tillställo middagsmåltid til bonom öfwerlemnades. — (Besättningen synes ej hafwa blifwit ihogkommen ef MNsfurans-Sålffaret med något slags uppmuntrande minnestecken, bwilket warit få nycket mera i fin ordning, fom skeppets förolyckning, oaktadt ad å Befälhafwarens sida anwänd berömlig rådighet och klak disposition, ej stått att undwika, få framt ide besättningen wisat den raskhet och oförtrutens bet, utom hwilken hans omtanka warit fruktlös. Men erfarenbeten wittnar merendels, att, då ett företag lyckas, får Anföraren eller Hufwudmannen ensam uppbära belöningen, under det de, som werksamt bidragit till den goda utgången, glömmas eller med likgiltighet anses.) (Carlskr. Weckobl.)