wa förklarade förlustiga sina löner och sina tjenster. Lisabon d. 6 Maj. Följande är den berättelse, som Hoftidningen gifwer om händelserna d. 30 April: Denna morgon (d. 30) i dagningen såg man på Ros feio-Platfen en del af de i Garnison liggande regementer och längre bort, alla de öfriga få wäl flinies fom milite-forpferv wara i antågande. Genast utspridde fig rykten i hufwudstaden, att en sammanswärjning war upptådt emot mår store Mor narks och def Kongl. familjs lif. Wissheten att den Kongl. Jnfanten och Prinsen Dom Miguel hade såsom tropparnes öfwerbefälhafware ställt sig i spetsen för dem och enligt sin wanliga drift och werksamhet war tidigt nog ankommen, för att råds da dessa dyra Panter, äfwen fom sitt Fädernesland, lugnade sinnena och hwarest denne Portugisernas beskyddare wisade sig, der skallade Vivat för hans Kongl. pers fon, def Höga Föräldrar och wår heliga Religion. Strax blefwo Proclamationer utdelade bla:id Soldaterna och Prinsen utgaf nödiga befallningar, att ingen skulle gå i det Kongl. Residenset Bemposta, hwarest han upypställt troppar, fom kommenderades af pålitliga officerare, samt befallte arrestera åtskilliga personer, som angåfwos hafwa fiendtliga anslag emot fonunga-maften och nationen, I Bemposta wäntade han fin K. faders beslut. Sedan Drottningen med den öfriga Kongl. familjen äfs wen begifwit fig till detta Residens och Statsrådet blifwit samladt, utnämnde Kos nungen der, i närwaro af alla utrikes Ministrar, nya Ministrar med undantag af Grefwen v. Pavoa. Många militärer och ett stort antal andra personer blefwo arresterade. Tropparne tågade tillbaka kl. 2 e. m. till fina qwarter. Allmänna lugs net blef på intet sätt stördt genom dessa omständigheter; twärtom wann denna Hhäne delse det största bifall, såsom syftande att befästa den legetima regeringen, och den huldaste och älskwärdaste Monarks makt. J Prinsens proklamation til Portugis serna från Palatset Bemposta den 30 April erinrar han om sitt stora företag den 27 Maj 1823, men äfwen derom vatt den gemensamma saken, som tingens ordning fordrade efter den afskywärda Kolossens förstörande den 24 Aug. 1820, ej blifwit nog behjertad. Wår Store Konung och Herre, omgifwen af Faktionister har ej brukat sin fria wilja, twärtom har han blifwit hållen uti beständigt förtryck af dess fa, fom, då de endast sågo på egen fördel, glömde nationens och uppwäckte en häftig Reaction, fom hade kunnat slutas med tillintetgörandet af Huset Braganga; de heres skade öfwer Konungariket och upphäfde sig sjelfwa till domare öfwer Portugisernas wilja. Widare heter det: IF fen rundt omkring eder den frihet, fom Frimus rare-flubbarna njuta, i hwilka afgöras Konungens, den Kongl familjens och nationens öden, hwaremot inga mått och steg tagas för att släcka den omkring sig widt utbredande elden. J sen, att lagarna ej efterlefwas; fen, Juftitiåsförmwaltningen, hwaraf den allmänna säkerheten beror, är i förfall; fen, denna Komifion, fom blifs wit inrättad, att med stränghet bestraffa Konungamaktens, Altarets och Nationens fiender, hafwa lemnat dessa siender ostraffade; sen skattkamrarne uttömda, då de Kongl. kontrakternas Monopolium utwidgas; sen handeln i förlägenhet, åkerbruket a Nf EE6FCFEC AÄöia Laudtmannon?