manliga naturens karakter, och representera nu deremot, såsom ett allmänt natios nalslynne, weflig sinnesdaning, wacklande mod i faran, swikande ståndaktiahet under pröfningen och lidandet, känslolöshet för lifwets högre wärde, liknöjdhet för det men fEs liga slägtets skönare hälft, samt för detta köns bildning, förädling och dygd, men kärlek till beqwämlig wällefnad, en låg, judisk, förrädisk egennytta, samt slutligen föraktlig fruktan för döden, utan att denna fruktan härleder fig från den kristliga öfwertygelsen om en förestående räkenskap, hwilken nutidens kraftmenniskor anse blott såsom en öfwerlefwa från forntidens widskepelse. Man har sagt, att Chewaleriet har sin upprinnelse från den tidsande, som det Romantiska lifwet wäckte under medeltidens Kristendom. Men wi se, att EChes waleriets rot återgår till sjelfwa hedendomen, utmärkt genom det äfwentyrliga, ej mindre ån sjelfwa de Kristnas forståg. Hedendomens och Kristendomens tidehwarf gripa dessutom in uti hwarandra. Ty hwem kan bestämma den punkt, der den brus sande flodens watten blandar fig med oceanens? Skaldestycket: Jngeborgs sorg öfwer Sjalmars död, Lyriskt Drama, skall, i särskilta detaljer, framdeles blifwa i denna Tidning infördt. — ——.! .—— PR SAM