Tre dagar förut (d. 18:de) skref man från Mäånden: Bäjerns sksnaste högtidsdag, (d. 16 Febr.) jubeldagen af wår dyre Konungs 25:te regeringsår, år förbi, och åns nu ljuder i hela landet jubeln öfwer den sällsynta fest, fom olifwit få hjertligt och fröjdefullt begången. På Spessarts bergspetsar förkunnade högt uppflammande eldar landtfolkets ifriga begår att dela den minneswärda dagens allmänng glädje o. s. w. Paris d. 18 Febr. Journal de Commerce yttrar, i anledning af Spans ffa dekretet d. 9 dennes (fom tillåter alla mot Spanien wänskapliga nationer fri handel med def kolonier): det tyckes wara tydligt, att ett sådant steg, taget på Frankrikes tifftyrfan, betager detta sednare förmågan ite allenast att wisa fig böjdt till erkännande af Spd:Amerifas oberoende, utan äfwen att, såsom England, skicka Konsuler till de nya staterna. Den af Frankrike påyrkade och af Spanien medgifs na gunst år ett nytt och i ögon fallande erkännande af Ferdinands legitima och utes slutande autoritet öfwer de Spanska kolonierna, och af dessas rebellionstillstånd; den medför nödwändigt den förpligtelse å Frankrikes sida, om det will wara konseqwent, att icke ackreditera någon agent hos regeringarna eller autoriteterna i MNy: Spanien, Peru, Chili eller Columbien. — Den nya Spanska Armen skall sammansättas af de utwaldaste i trossarmen och bland de konstitutionella tropparna. — Merinos och Bessieress troppar skola wara beordrade til Balladolid, för att der nedlägga wapen och upplösas. — Man wil weta, att Franska Ministern i Madrid, lifligen understödd af Gen. Bourmont, ändtligen hos Spanska regeringen utwerkat erkännandet af alla de kapitulationer och konwentioner, som Franska Generalerne under sista kriget afslutat med Spanska konstitutionella befälhafware. Derigenom är nu också wägen banad till amnestien. London d. 17 Febr. Under öfwerlägqningarna i dag hos Underhuset rös rande Spanska angelägenheterna yttrade Lord Nugent bland annat, att Han för sin del icke fan finna annat, ån att Englands uppförande emot Spanien saknat upps riktighet, och stridens utgång ej öfwerensstämt med Englands fördelar, och han Fune de endast beklaga att Spaniens fall blifwit nästan utan motstånd tillåtet. Engelska folket hade wäl beredt sig på neutralitet, men icke att se sina handelsfördelar, öfwer bwilka det har rätt att befalla, öfwergifna för allsintet. Han frågar, om icke Spaniens misssde skulle blifwit afwändt, så wida England talat ur en annan ton på kongressen i Verona? Han tror fig wara i stånd att bewisa, att England ice allenast gifwit Spanien til spillo, utan äfwen hulpit Frankrike mor Sp., och att Fr. till wedergällning härföre gjort allt i sin förmåga, för att skada Englands handelsinteressen. Förledet år hade H:r Canning förklarat: det må gå hur det wil, England skall icke taga någon del i striden mot Spanien till förmon för Frankrike. Hwad måste således Spanien hafwa tänkt, då inom en månad derefter Sir W. M Court, Englands ackrediterade minister i Spanien, öfwergifwit Cortes och kastat fig i ars marna på Franska regeringen? Man har faat att detta fett, emedan Cortes förs klarat Ferdinand icke längre wärdig deras förtroende. Gud måtte bewara honom från att uttala en oförskulld förebråeffe emaf ndaan mennispa. men Conunaeng none