Du lofwade, Prins! att besöka wår ort. Du kunde wår bön ej försaka. Som Hercules, gick Du mot dödarnas men wände som hen dock tillbako. Du kom ibland oss som en Wän, utan prakt: men kärlef och wördnad de äro Din wakt; de bedja, när waktarne sofwa. port, Wi horras, Din fraft, fom Din Faders, förlängs. Om Hydran står opp af Hans urna, Ditt swärd, fom Alcids, med Hjeltearm och Fornswenska sagrar bli skurna. Dock har Du en själ lika tapper, som blid: Du önskar med oss att få lefwa i frid, och dö som Wälsignelsens Fader. Ja, lefwa och då i de lyckliga tjell! — Se der! hywad wi hoppas af Hjelten. Gör Norden ej mäktig allenast, men säll af wimplar kring Sundet och Belten. Din wishet skall jaga från Landet den nöd, som Götherna fruftat långt mer än sin död, och twang dem till Wifingafärder. swängs, Men Oden att bo i wår drog bort från det yrpiga Hons dyrkan i sagans uppståndelse spord än lefwer bland Göthiske Bröder. Pompe dock den Hjelten tin Polen fördref. Men nöden och hoppet Din Fader förskref, att stödja den urgamla thronen. 3 eöderländskt snille oc Nordmannakraft Han år den föryngrade Oden, Er tilhör det Nike, fom Oden bar haft — — Den Götliska Hercules-Btoren, —— — —— — —— — flippiga Nord Söder. der styrkan uppwexer i armodets hus, och segren blir waggad af stormwindens sus, och leker förtroligt med döden, Och Oscar år Yngve — den fom fn:llen och ronster belönar. Ej finnes En Furste, mer bildad än Han, och snillet Dess bildning förstönar. Som Yngwes, Din Ält i mång hundrade år likt eken befästad mot siormarne står; ty Himl.n mil hägna de froma. fridsamme Man, Men skulle en dag åter kriget framgå med swajande fana kring Norden, fall Carl Johans ande bos Ofcar uppstå; Ditt rykte skall dåna fkrina jorden, Då rädes ej Swensken för Kungen att då, fast trotsande reser fig Gefions ö, fast Westren med Ssixen förenas. Men tiden skal tolka det öde för of, fom botar från firidbara grannar. Wi frukte ej kampen, få länge Ditt bloss, som Josuas, öfwer Dig stannar. Men mörknar det fring of i öckenklädd Nord, och bör uti siormen Ditt fraftiga ord, — då flodnar det Göthista namnet, Det skall icke slockna —3 fy Angantyrs swärd logs opp ur den blossande kullen Förgäfwes sig wäpnar den no:döstra werlo; den stupar för Carlar i mulen. Det swärdet bärs nu of en Kenunga-Son ; fom Thordönet — så är dess blixtrande dån; men — Oscar blott — drar det ut skidan.