Wisby d. 29 Decenber. — Till allmänheten. Då wi nu öfwerlemna till wåra ärade läsare sista numret af Gotlands Tid: ning, hafwe wi pligtskyldigt att till allmänheten yttra några ord. — J första rummet tillhör det of att, få widt detta hår låter sig göra, framlägga de orsaker fom hafwa werkat wår tidnings uppbörande. Sedan wi från förläggaren af Gotlands Tidning, boktryckaren Th. Norrby, mottagit uppsägelse ar öfwerenokommelsen om tidningens tryckning å hans officin, beslöto wi, att, jemte förökning af redaktionekrafterna, söka åstadkomma tids ningens utgifning från härstädes warande andra trycktes riet, och på grund af träffad öfwerenokommelse med hr Lindbom, hwilken ansågs wara egare af detsamma, om sörsäljning af häliten i tryckeriet till en af blijwande meds arbetarne i tidningen, hwarigenom tidningens oafbrutna utgifning ansågs böra wara betryggad, beslöts att tids ningen skulle utkomma twenne gånger i weckan, och att wår answarige utgifware skulle söka tillstäåndobewis för tidningen under en ny titel: Gotlandz tidning för Wiaby Stad och LTän. Men då anmälan om den nya tids ningen skulle meddelas allmänheten, drog hr Lmdbom fig ifrån öfswerenskommeljen om köp af tryckeriet, och efter flera fåfänga försök, att genom fortsatta underhandlingar winna det åsyftade ändamålet: åstadkommandet af en för provinsen Gotland wälbehöfligen till såwäl innehållet förs bättrad, fom till antal numror under årets lopp, utwids gad tidningoorgan, ingick i stället bemälde spekulant å tryckeriet med hr Lindbom kontrakt om, att biträda hos nom i redigerande af Gotlands läns nyafte tidning. Wår utgifware erbjöds wisserligen att blifwa medarbetas re; men anfåg fig af flera skäl böra afstå derifrän. — Af utkomna profnumret till Gotlandy tidning för Liss by Stad oc Tän, har allmänheten emellertid erfarit att ett tryckeri hitwäntas, hwarifrån denna tidning kommer att utgifwas; och hoppas Red. att tidningen snarligen skall intaga fin plats såsom offentlig organ för provins sens önskningar och behof, oberoende uttalare af ett rätts wist Flander öfwer fel aktigheter, bwarhelst de än förefins nad, och framhållande den sanna förtjensten, der den ups renbarar fig till enskildt gagn eller till allmän nytta i wäl uppfylda samhällspligter.