frus heder, till låd och nycklar, till halswa säng och laga treding i boets lösören och aflingegods. Sedan fom Birs ger Jarl och) wärnade med en särskild lag qwinnans frid, och gaf åt döttrar half arforätt mot söner. Och derwid förblef det flera århundranden igenom. Ånnu i 1734 ars Swenska lag, wid uppräknandet ar dem, hwilka få: fom omyndiga skulle anses, ställdes jungfrur uttryctlis gen jemte önvermagar och mwanvettige, saledes jemföra liga med dessa i afseende på sjelfbestämmande wiljefrihet. Ändiligen i wåra dagar har den råttwisa skett qwinnan, att bon erhällit lika arfosrätt och lika girtorättasdel med mannen, och att ogift qwinna wid 25 års ålder blifwtt förklarad myndig. Och än mer: det har blifvit enka, frånstiljd hustru och ogift myndig qvinna tillåtet, att idka hwad handtwerk fom helst och i öppen salubod al flags minuthandel, äfwensom att få sköta en och annan lägre tjenstebefattning. Såjom nämndt är: det har sanning gått långsamt, och ända ofullkomligt, med ertännandet ar qwinnane rätt i det Swenska samfundet. Hon har wäl, sent omsider, fått full arjsrätt till egendomen i den dödes bo; men — bur är det med hennes rått till de lefwandes föra måner, till samhällets bildnings: och förädlingssanftalter, hwilka för mankönets ungdom äro så mångfaldiga och jullständiga? Den ogifta qwinnan har, sent omsider, fått rätt att wid wiss ålder wara myndig, men har Staten, d. w. s. männen, som i Staten ensamt innehafwa makten, wål också träffat mått och steg för att göra henne skicklig till denna frihet, att förbereda, underwisa och dana henne till sjeliständig werksamhet, att bibringa henne de insigter, som fordras för att, till båtnad för henne sjelf och det hela, funna utöfwa de borgerliga näringorättigheter, hmwars med hon begåfwats: att, med ett ord, göra henne gage nelig och tillräknelig i den nya werksamhetoekrets, i hwilken hon har att täfla med mannen, fom der inträder sedan ban i offentliga, kostnadofria eller mycket billiga anstalter jörwärfwat fig kunskaper och färdigheter. Skulle man möjligen ide här funna anmärka, att Staten har begått hwad fom i tankeläran plär benämnas posterius prius: det som borde hafwa kommit efter, har kommit förut. Men när nu få engång har skett, låtom oss icke blott hoppas, låtom oss ock arbeta derpå, att det, som borde hafwa gått förut, dock omsidor skall komma och icke utes blifwa, så att genom Statens rättwisa försorg äfven qwinnan, medelst småningom wunnen offentlig delaktighet i underwiening od) bildning, skall göras skicklig att funs na bereda sig sin egen lott på jorden. Med höga anlag är hon ju begåfwad, hon lika mrcket fom mannen. Och bon är i sanniug alldeles för god att wara blott en owerksam prydnad i mannens hus, ett sysslolöst och ens daft ar andras mödor njutande wäsende, eller en förr eller sednare förskjuten rodocka och leksak, eller ett stackars förs förjningå och nådehjon, eller, å andra sidan, en med hwardagslifwets obeqwämligare och mindre lönande iygels sättningar öfwerhopad, för sitt knappa bröd mngt flår pande lastoragerska. När qwinnan blir — hwad naturen ämnat henne till — maka och moder, hwilken wigtig, hwilken helig del af samfundsarbetet tillhör ej henne? Enligt den hes liga urkundene ord blef hon stapad mannen till en hjelp: de skola med ömsesidig huldhet uppfostra, förbättra och lockliggöra hwarandra. Familjen blir Då qwinnano werld. Ur hennes bröst suger framtiden fin kraft och sitt ffaps lynne; der kommande slägtet wägleder hon wid fin hand! — Blir hon åter icke gift — och omkring 100.000 Swenska qwinnor funna ide blifwa det, enär det till dem icke finnes ett motjwarande antal männer —; hwarföre niestänga henne från de lifwets banor, der ockjå bon fan blifva duglig, eller från de banor, der just hon fan blifwa det — der hon genom sin känslojsullbet och mildhet, fin tålighet, sitt ordningesin ne, och fin ihärdigbet fan blifwa en mycket lycklig arbetarinna? Att samhället på sin ena hälft påkostar få mycket, och på den andra hälften jem2 förelsewis få litet — månne det ide är en orättwisa? Man talar få mycket om de privilegierade stånden: månne det ite är tid att också tala något om det pris vilegierade könet? Als staten redan gjort något för qwinnans unders wiening, år mig ide obekant, och jag skall här bögaft: ningofullt omnämna det. Folkskolan, för bwars förbåts trande de båda Statomagterna täfla med hwarandra i högsint nitälskan, står öpven äfwen för flickor. För de unga qwinnor, som wilja egna sig åt folfffoleslärarins nans fall, bar Staten stiftat ett par seminarier med fri underwisning, och derjemte anslagit stipendier åt medellösa och för flit utmärkta lärjungar derstädes. At dem, iom wilja egna fig åt ett högre underwisnings kall, har Stas ten beredt fri underwiening i seminariet för bildande af lärarinnor, och har jemte denna anstalt grundlagt en normalskola för flicker. Åt dem, fom wilja egna sig åt musika liska studier, är fri underwiening bewiljad wid Musikaliska Akademien, jemte rätimhet att jöka orgel nistplatjer. En särskild I. k. mönster-folkskola här i hufz wudstaden har blifwit bildad med anslag af allmänna medel. OAL om No Hä sEs, Hinser mia. SÖKS