Gotlands tidning – 26 oktober 1865, sida 4

(Jnsåndt) Om plats, för nedanslående, I Tit. tidning anbålles. Samtal emellan en bonde och en stadsbo. Bonden. Hwalains jär dä fält må issen flagtan Lungbar sum röjmdå i andagen? — Nå ftarn på torgå u pjättlar änt fot igen. Sradscon. Sa jag skall fåga honom, min gubbe, att det år ömteligt ställt med mår Polismyndighet här i Wisdv. Det går ...... Bonden. Ja tå gart ja ja säjit att dä gar pa tok olltihep jär i böjn 5 sorst öser dt ävt i lanskörkar att mör ffa ta dan, um wör far säj n, u få söjrä han t böjn i Kajson: u nå siar ban jär in båj daim, u sjeljwä tar di han int läjt wål! å dä matt warå någå räddå läusar, hä. hä, häå — Stadsgbon. Jo men har tutet gubben bört att fedon en menniska omwänct fig straffas hon ej för fina fodna begångna fel och swogheter. Bonden. Den jal ban bar wisst umwänt si han; har han de da beböfwer mör int warå råddå atv n skall läurä uss nätr!n kummert äut u mil toupå slagtkräk igen da intä. Men lott mar de i alffall att ja int fit jåyn dåräute bäj oå strandi nägenståns. Ja säbt de: att rockar ta mi hadd ick ja knäppt in u föjten til böjn, få matt ja aorminsten fat mt en kaldpajskare för beswärä hwajt ja — hå, hi, hä. Ja de hadd ja gärrt de, ellet hwa fär berren? Stadsbon ZJa det kunde du gerna ha gjort min gubbe, de hade nog fått betalt dig töe beswåret. Bonden. Men öbwikkä jäktä krångel hadd man id fat än man fat fullt ör beswärä; men nestä gang dt löjser äut etter släjt där suntrar, ska man lätt dajm ga der, när de int jär bättet tajtå må dajm. — — Naj hadjö, hadjö, ja far wål såj att ja kummer at hajmä ja. — — WisbvTrockt hos Tdeodor r Norrby, 1865.